Kapitel 14

Avslöjad

Jag står men ansiktet begravt i händerna och William bara stirrar

på mig. Jag försöker avgöra oddsen av att han hittat den sanna 

informationen eller bara vanligt skvallerskit som inte är sant.

'' Så... Vad hittade du??''frågar jag försiktigt när jag slutligen kommit

fram till att den ända ledtråden är att fråga.

'' tja.... Han heter William i mellan namn! Fattar du det?! Jag heter 

William!?'' säger han och flinar

'' Nejjj...?? Gör han?! Det visste jag inte!'' säger jag sarkastiskt, William brukar jag kalla Louis när jag blir arg på honom. '' hittade du något mer?''

fortsätter jag

'' Ja... Fast den informationen tror jag att du vet själv...'' säger han

'' Det är inte som du tror!!!!'' Säger jag och får panik

'' Du är Louis Tomlinsons flickvän!''

'' Är jag?? Oh... Det kan förklara en del..'' säger jag och ler lite oskyldigt.

'' Halva välden letar efter dig!!!''

'' Halva?! Vad smikrande!'' Jag börjar le stort

'' Varför flyttar en sån begåvad, duktigt och älskad person som du hit!?''

Mina ben viker sig under mig och jag faller ihop på golvet och jag 

börjar gråta.

'' Jag är inte älskad...'' får jag fram. '' Jag var hatat, folk ville döda mig!

Dom kom fram och skadade mig vart jag än gick! Jag flyttade hit för 

att skydda mitt liv! Jag kommer åka tillbaka ditt! Om typ 2 månader!''

Han ser ledsen ut

'' Så du ska sticka? Det finns ett problem...'' säger han tyst och tomt.

'' Ja det ska jag... men inte nu. Vilket problem.

'' Ingen lämnar Smaragde''

'' What?!'' Jag stittar på honom

'' Tror du att jag skulle vara kvar här om jag kunde sticka?!'' Han tittar

förvånat på mig. Det har jag inte tänkt på...

'' Varför kommer ingen här ifrån??'' Jag ställer mig upp igen och stödjer

mig på bänken.

'' Det blir bara aldrig så, man kan inte te.x boka en taxi hit för ingen vill

åka hit till väldens ände''

'' Jag kom ju hit i en taxi?''

''Wow! Då ville dom verkligen bli av med dig'' Ja... jag grät ju typ hela

vägen... '' eller så är det för att du är kändis...'' Jag tittar på honom, 

han tittar ner i golvet.

'' William... Om det är rätt som du säger att dom körde hit mig som 

kändis lär dom ju köra hem mig på samma sätt eller hur? Och dom bryr

sig säkert inte om jag har sällskap med mig...'' säger jag med min 

snällaste röst.

'' Vad menar du??''

'' Du kan väll åka med mig då? Om du ville här ifrån menar jag... Jag ska

till London om du vill följa med ditt är det ok, jag kan säkert hitta en fin

lägenhet till dig!''

'' Tack så mycket!! Jag fattar det inte... SKA JAG HÄR I FRÅN?!?!'' han

hoppar av glädje

'' Ja om du v... '' men hinner jag inte säga

'' OMG JA!!!! JA DET VILL JAG!!!!!!''

'' Hahaha.... Hjälp mig med lunchen!''

'' Okej mamma'' Han lippar och skakar samtidigt sakta på huvudet som

en liten barn unge

'' Kalla mig aldrig mamma igen! Okej?!'' Jag börjar skratta och slår till

honom på skämt i bakhuvudet. Jag gillar William, han är snäll, rolig,

trevlig, underbar och han säger inget om mina ärr på armen.

Jag har slutat med det, det var inget för mig. Men snacka om att det

var svårt att sluta... Man bara ville fotsätta!! 

Nu fattar jag hur knarkare, rökare, alkisar och snusare känner sig...

Fan! Jämförde jag mig nyss med knarkare, rökare, alkisar och snusare?!

Vart är mitt liv på väg igentligen?!

Vi äter pasta och skinksås, småtjerna har inte märkt vad som hände i 

köket och William lovade att inte berätta för någon om vem jag är...

Fast egentligen är det konstigt att ingen annan märkt nåt... Kollar man

aldrig på tv här?! Fast dom kanske vet om det men inte säger något??

Det ska iallafall bli skönt att veta att han följer med mig tillbaka till

London.

Hej Hej, nu kommer ni få höra den freakiga sidan av mitt directioner liv   

Ganska nyss åkte vi i bilen och lyssnade på radio när Forever Young kommer upp, alltså orginalet.

Jag började på allvar tjuta XD Jag satten handen över munnen och näsan och bliv tår ögd. Jag Bara:

OMG!!!!!  ONE DIRCTION HAR GJORT EN COVER PÅ DENNAAAAAAAAAAA!!!!!!!!! 8DDDDDD

Jag fick väldens utbrott i bilen... lite pinsamt om man tänker tillbaka på det... hehe

Om ni inte har hört deras cover så har ni verkligen missat nåt!! LÖVV DEENN!!!

kapitel 13

På bättrings vägen

1 månad senare

jag sitter hemma hoss Sanna och sitter barnvakt. Det är lördag men 

föräldrarna jobbar. Jag kan fortfarande inte förstå varför William inte

får vara själv med Sanna och Wilma... Aja...

Vi sitter och kollar på någon barn film... vet faktiskt inte vad den hetter,

Wilma valde den så den är ju inte direkt spännande... Fast hon tycker

iallafall den är bra och det är ju huvudsaken! William sitter med sin dator

en bit bort vid ett bord i samma rum som Sanna,jag och Willma kollar på

film i. Min mobil ringer. Jag reser mig upp och svarar, jag vet att det

är Sara, hon brukar ringa och berätta nyheter... i smyg för dom andra

vet inte om att hon har kontakt med mig. När hon var här förra månaden

trodde grabbarna att hon var på ett jobb uppdrag.

'' Vad har hänt Sara?'' frågar jag när jag svarar

'' Goda nyheter!!'' Svarar hon glatt

'' Vad Vad Vad  berätta!! säg!!!!'' Jag beter mig som en liten unge.

'' Louis mamma, Johannah var här och pratade med honom och det

hjälpte!!!''

'' Omg!! Hur?! Vad sa hon?!''

'' Hon sa något i still med: Lou, gubben, du måste vakna till. Hon är

borta nu och det är hennes val... Hon kommer tillbaka, hon älskar dig,

jag älskar dig!''

'' Sa inte hans pappa något då? Eller Mark?''

'' Nej... Troy har faktisk inte sakt nåt men Mark försökte stötta honom

lite...''

'' Okej, men tack så mycket nu kan jag känna mig gladare! Jag måste

lägga på nu, sitter barnvakt''

''Okej hej då!'' Vi lägger på. Jag kan känna mig gladare, nästan lycklig!

Louis har vaknat till och är inte så borta längre, han har fattat och är

en del av bandet igen! Jag kan inte låta bli att le

'' Vad är du så glad för då??'' Frågar William nyfiket som antagligen

lyssnat när jag pratade med Sara.

'' Allt är bra där hemma igen'' säger jag och går till tjejerna och forsätter

kolla på filmen.

När filmen är slut så går jag och ut i köket och ska laga lunch.

'' Vad i?'' säger jag när jag hör:

The end of the night we should say goodbye

but we carry on while everyone's gone

William sitter vid datorn och lyssnar. Jag går ut till honom och bara gapar.

'' Vad ?? Är det något problem med att vara boy Directioner?'' säger

han.

'' Nej absolut inte... bara det... Hur mycket vet du om dom??'' säger

jag misstänksamt

'' Jag vet att den låten heter Change My Mind...'' säger han. Puhh han 

kan knappt något om dom

'' Så, när upptäckde du dom?''

'' Nyss! En kompis skickade den låten och jag gillar den... Hon pratar

om dom konstat... Hennes favo är...'' Jag stirrar på honom '' Louis...''

forsätter han

'' Nå... Vet hon om att han har en flickvän och hatar din vän hans flickvän?''

'' Nej det tror jag inte... Vad då då?''

'' Inget'' Jag återvänder tillbaka till köket, fan... Varför sa jag så?!

Men tänk om hans vän vet vem jag är...

efter en stund kommer William in i köket. Han bara står och gapar

och tittar på mig... Shit...

'' Du... Jag sökte på 'Louis Tomlinsons flickvän' på google...'' säger han.

Jag begraver ansiktet i mina händer

Började allvarligt tjuta när jag såg detta!

JAG VAR DÄR !!!!!  

Hej, ja som rubriken lyder, jag orkar fan inte skriva kapitel 13 idag...

Det är så att i dag är det precis ett år sen min mormor dog i cancer...

Hon levde med cancer i 3 år... sorry nu kommer tårarna igen :'(

Jag kommer nog inte orka sätta mig in i novellen skriva,

jag mår så jäwla dåligt just nu </3 :'(

All värme och kärlek till dig, älskar dig Mormor, du är vackrast i himmlariket

det kan jag lova dig! <3

Kapitel 12

Vad Händer!?

Jag kunde knappt sova inatt, jag låg bara och tänkte på kvällen.

Varför stängde Sara av bara för att jag började gråta?! Jag menar

det var ett program om MIG när programledaren försökte få mig att

se dum ut och att Lou vart så arg... Ja!? Varför bliv han så arg???

Herregud hon kallade mig bara hjärtlös! Jag har liksom fått höra värre...

Han blir aldrig arg specielt inte i tv och specielt inte på allvar!

Jag drar på min mina slittna jeans och en t-shirt och går ut till kökshörnan.

Sara sitter redan där.

'' Du behöver inte göra frukost åt mig'' säger jag och kollar på maten hon 

ställt fram.

'' God Morgon?'' säger hon och gör gest mot mig menad att jag ska sätta

mig. Jag håller upp fill med flingor och brer en macka.

'' Varför stängde du av tv igår?'' frågar jag

'' Du grät??'' Hon svarar som om det skulle vara självklart

'' Wow herregud! Ring recordboken! Det var inte nödvändigt...

Men aja... Undrar vad som hände Lou, han blir ju aldrig sån där''

'' Ända sen du stack har han förendrats, han märker ingenting! Han har

blevit själviskt, bryr sig bara om sig själv. För ett tag sen försökte 

Harry prata med honom... Det slutade inte så bra''

'' Juste hur har det gått med dig och Harry!?''

'' Ehh... Joo... Du! Försök inte byta ämne! Lou är inte sig själv!''

Jag försöker verkligen byta ämne... Hatar verkligen HATAR detta ämne!

Jag försöker låta lite jag bryr mig inte men jag bryr mig verkligen! 

Jag oroar mig för honom...

'' Men kom igen! Det är Lou, han kommer över det! Det är ju lite

löjligt att bli så galen av detta! Jag kommer ju tillbaka!''

'' Jasså? Detta har alltså inte påvärkat dig alls? Det värkar inte som så!''

Hon tittar och nickar på mina ärr på armen.

'' Hehe... Jo... kanske lite''

'' Vart har du mer skärt dig?''

'' Nere på vänstra benet...''

'' Förståt det...'' hon ställer sig upp och diskar sin disk.

'' Men du förstår inte! Jag har en andledning till det!! Du vet inte hur det

är att förlora dom man älskar som mest!''

'' Jo... Du försvann ju... Du har inte tänkt tanken att vi fölorade dig

och att det inte bara var du som förlorade någon med det här valet?''

Jag börjar gråta, hon har rätt.

'' Om 3 och en halv månad kommer jag tillbaka, då har det gått ett

halv år... det borde väll vara lagom tid?'' Hon går fram till mig

och kramar om mig

'' Vi vill ha tillbaka dig nu'' hon börjar gråta. Hon ta upp mobilen.

'' Kolla här!'' säger hon och vissar mobilen. Först vissar hon min twitter,

allt hat har förminskat mycket.

'' Ja! Det hjälper! Dom har nog fattat nu att dom särat på oss och 

fattar hur dumt det är!'' Säger jag glatt.

'' Visste att du skulle säga så...'' Hon tar tillbaka mobilen och tar fram

något nytt, Louis twitter, självklart! Liam har skrivit något på den:

Grabben! Vakna upp!

'' Han var tvunget att skriva det där... som jag sa tidigare; har bryr

sig bara om sig själv ovh kollar twitter hela tiden... faktist så är det

din twitter han kollar... Aja det var inte det jag skulle vissa... Detta'' 

hon vissar ett twit från Lou 2 och en halv månad har gått, ni särade

på mig och Nessa... Tack vare er har ni nästan särat på väldens största

pojkband. Han har fått många svar som Ska ni lägga ner pågrund av en

bitch?? Harry har oxå svarat Nej, vi ska inte lägga ner men efter den

senaste tiden har vi inte jobbat som en grupp längre. Nessa var vår

maskot och vi behöver henne, när hon kommer tillbaka blir allt bra igen.

'' Jag har väll inte.... Jag måste hem!'' Säger jag och blir tårögd

'' Nej! Nessa, du är bara förvirrad nu, ingen har sett denna sida av Lou.

Det är inte slut mellan killarna men dom har det lite svårt! Dom klarar

det! Du vet... Det är ju en riktning, och deras riktning är att hålla ihop!''

Kan faktiskt inte sluta skratta   
 

Kapitel 11 

Interjuven

1 månad senare

Vanessas Perspektiv

Jag sitter i sovrummet med mobilen och kollar Twitter.

Jag vet att jag inte borde men jag vill se vad som händer där hemma.

Louis har skrivit nåt för 10 minuter sen. I kväll kl 17:30 på kanal 5 är

interjuven med oss som handlar om Nessa, så ni alla som undrat vad

som har hänt så kolla då så får ni veta sanningen. Står det...

Sanningen...  Hoppas det inte är den Sanning jag tror...

Det knackar på dörren. Jag går fram och öppnar.

'' ÖVERASKNING!'' Ropar Sara.

'' Omg! Hej!!'' svarar jag chockat. Vi kramas och hon går in i lägenheten

'' Wow... '' säger hon lite drygt när hon ser min LILLA lägenhet.

'' Jag vet '' säger jag och ler. 

'' Så... Vart ska jag sova?''

'' jag tror soffan är en bäddsoffa... Vi får kolla efter!'' Säger jag och 

drar bort soffbordet och fixar med soffan. Sara hjälper till. 

Efter ungefär 5 minuter har vi klurat ut hur vi ska göra för att få

den till en säng.

'' Det funka!'' säger hon glatt. Hon kollar på klockan 17:25

'' Vi måste slå på tv'' forsätter hon. Hon hämtar tvkontrollen och 

sätter på kanal 5. Jag går till kökshörnan och hämtar en påse chips.

Vi sätter oss i bäddsängen. Programet börjar.

'' Hej och välkommen, jag hetar Ann och här har vi One Direction!'' 

säger interjuven.

'' Hon är känd för att få kändisar att se ut som idioter'' säger Sara.

Jag svarar inte utan bara kollar på programet.

'' Idag ska vi prata om denna tjej'' säger Ann och en bild på mig

syns på stora bildskärmar bakom dom.

'' Vi kanske ska vända oss till dig först, Louis'' forsätter hon. Lou bara 

tittar på henne. Säg inget dumt,säg inget dumt ber jag för mig själv.

'' Som vi har förstått har hon bara försvunnit och lämnat er, alltså

en hjärtkrossare? Jag menar att bara sticka är ju väldigt själviskt.

Man kan ju inte bara rymma från sina problem, för som jag har 

förstått hade hon många problem'' säger Ann och stirrar förväntats

fullt på honom. Kom igen Lou! Tänk dig för!

'' Hon är inte en hjärtkrossare!! Hon lämnade stället för att skydda sig!

Det ni har hört är fel! Det ända problemet hon hade var alla haters'' Lou

ser jätte arg ut. Jag sa tänkt dig för!!

'' Alla kändisar har väll Haters??'' säger Ann. 

'' Hon hade mer än bara Haters, hon hade folk som verkligen kom fram

och ville göra henne illa'' Denna gång var det inte Lou, utan Zayn.

'' Vart hon än gick var det folk som gjorde henne illa'' Nialls tur.

''Hon mådde inte bra i själen, hon har det nog bättre nu'' Säger Liam.

Helt plötsligt blir skärmen på tv svart och ljudet förvinner.

'' Vad gör du?'' frågar jag Sara som sitter med kontrollen i handen.

'' Inte en chans att du ska se det där! Kolla på dig själv! Du gråter ju!''

Hon tittar strängt på mig. Jag har inte märkt att jag gråter.