Kapitel 24

Framtiden

20 år in i framtiden

Mycket har förendrats sedan dom makalösa tiderna för ca 15 år sedan. Alla killarna har skaffat sin kvinna för livet. Man kan ha förendrats, flyttat, gift sig o.s.v men en sak har inte förendrats. Vi, vårat gäng. Sara, jag och killarna.

Vi sitter här. Hemma hos mig och Louis. I samma hus. Vi har beställt hem pizza och sitter och äter. Det smäller i ytterdörren

'' Mamma!! Vi är hemma!!'' Jag vänder blicken mot dom 2 tjejerna på 12 år som står i hallen. Glömde jag nämna det? Jag och Louis har en dotter som heter Julia och en son som är 15 år som heter Tommy. Brevid Julia står en annan tjej, Darcy. Vem är Darcy då? Jo Saras och Harrys ända barn. Tjejerna kommer in i vardagsrummet. 

''Hej tjejer, det finns pizza i köket att värma till er'' säger jag 

'' Okej'' Svarar Julia och drar med Darcy till köket. Efter ett tag kommer dom tillbaka och fnissar. Dom ställer ner talrikarna på bordet och sätter sig i soffan.

'' Vad fnissar ni åt?'' Frågar Sara.

'' Ni kan inte gissa vad vi såg i Emliys mammas kontor!'' Säger Darcy. Emliy är tjejernas klasskompis

'' Vad då?'' frågar Niall

'' Jo, när Emliys mamma åkte hemifrån och vi blev själva så sa Emliy att vi var tvungna att se något på hennes mammas kontor!'' Börjar Julia.

'' Det var så läskigt!! Asså gud, vet ni vilka one direction var?'' frågar Darcy.

Jag och Sara vänder blickarna mott killarna. Dom sitter bara blixtstilla

'' Ja, vi vet vilka dom är'' säger jag för att bryta tystnaden som lagt sig.

'' Vad bra! Hela hennes kontor var fullt med gammla affisher på dom ! Och i en kartong hittande vi massa tröjor och andra prylar med dom på'' Säger Julia

'' Emily vissade massa olika filmer och videos med dom, wow dom var rätt bra. '' säger Darcy

'' Rätt bra? Menar du inte grymt rätt bra?'' frågar Louis och flinar. Jag smäller till honom i magen. Niall börjar skratta, som vanligt...

'' Berätta mer om dom här killarna...'' Säger Liam.

'' Vi sa inte att det var killar!?'' Darcy och Julia kollar förvånat på honom. ''men var bra att du visste det. Ja, dom var typ heta'' fortsätter Julia och drar ut på ordet 'heta'

'' Asså gud den svart håriga var så snygg!!!'' Säger Darcy. Alla utom Darcy och Julia vänder sig mot Zayn, han ser ganska chokad ut.

'' Jaja han var väll snygg men seriöst, blondie var ju sötast!!!'' Säger Julia.

Jag sätter handen lite för munnen och ler. Denna gång kollar vi på Niall. Han ser mest stolt ut.

'' Fast alla var så snygga!! Fast vi vet inte vad dom heter. Emily kom inte ihåg'' fortsätter Julia

'' Det var synd... Men en av killarna var jätte lik dig pappa'' säger Darcy och kollar mot Harry

'' Jasså? Det var trevligt'' Säger han. 

'' Ja, han hade också krulligt hår och gröna ögon.'' fortsätter Darcy. Julia går och sätter sig i Louis knä. Hon tittar på honom.

'' Helt ärligt, så är du oxå lik en av dom... Fast... det är ni alla...'' Säger hon.

Jag och Sara tittar på varandra. 

'' Äh kom nu Julia, vi går upp till ditt rum.'' säger Darcy. Julia har fått mitt gamla rum som jag hade förut och Tommy har fått Louis musik rum i källaren. 

'' Okej då'' Säger Julia och dom springer upp. När dom stängt dörren efter sig vänder jag mig mot killarna och suckar.

'' Wow...'' säger Zayn. 

'' Men vi visste ju ändå att denna dag skulle komma någon gång'' säger Sara.

'' Men vad ska vi göra då??'' Frågar jag.

'' Dom borde ju få veta'' säger Harry

'' Hur ska vi berätta då?!'' säger Niall

'' Dom kommer att lista ut det när dom är tillräcklig gammla för att kunna ta chocken'' säger Liam och ler. '' Ge dom bara tid'' fortsätter han.

________________________________________________________________

Ja... det var det. *snyft* *snyft* Sista kapitlet :( Min första novell någonsin är slut...
Whaaaaaaa D': 

Jag han skriva det inna jag åker till morfar :D Men nu har jag bråttom att packa...

Men jag vill verkligen tacka alla som följt novellen

Och snälla, läs nästa novell oxå!! Ja, det kommer bli Tell Me A Lie. Ingen röstade på den andra (haha trodde det skulle bli så) Kommer nog börja skriva den på tisdag eller när jag har tid att börja med den. Men det kommer inte dröja :) Lovar!

Hoppas ni gillade detta lite udda slut men jag tyckte det var en kul idé =) 

Tack ännu en gång, det betyder så sjukt mycket! xx <3

Kapitel 23

Presskonferansen

Tisdag

Jag, Sara och pojkarna står bakom ett skynke. På andra sidan skynket så står det ett bord, fem stolar, fem mikrofoner och en massa interljuvare och filmkameror. Jag hoppar runt på samma ställe och är jätte nevös. Sara står och håller i mig. 

'' Ta det lungt, du ska bara gå fram och vissa typ hela världen att du har kommit tillbaka. Svårt? Det ända du behöver oroa dig för är ju att du ska göra någon klantigt nu i början och hela världen kommer se dig som ett fjasko men du är bra. Det kommer inte hända.'' Säger hon. Jag stirrar på henne

'' Skulle det vara hjälpande?!'' Säger jag upprört

'' Ummm, sorry... Jag är inte bra på sånt här...'' Hon tittar lite oskyldigt på mig.

'' Tjejer, ta det lungt nu. Nessa, oroa dig inte. Du är bäst. Det kommer gå bra!'' Louis kramar om mig och jag känner mig faktsikt lite mindre osäker.

'' Harry, Zayn, Liam, Louis och.... Ja hmm...blondie... I alla fall ni ska upp nu'' Säger någon stor läskig man med mycket skägg. Niall tittar surt på mannen.

'' Lycka till!'' Säger Sara till Harry och kysser honom mjukt på kinden.

Louis ler halft mot mig och det märks att han också är nervös för min entre.

Killarna går upp på scenen. Lite applåder kommer och sen presenterar dom sig. Little babbel och skratt. Allt känns som en evighet men till slut kommer frågan vi hoppades att få höra

'' Ni har säkert fått denna fråga en miljon gånger förut men, Vanessa Broke?'' Säger en kvinlig röst

'' Vi väntade faktiskt på den frågan'' Svarar Zayn.

''Ja, Nessa, vad vill ni veta?'' frågar Louis. Han låter verkligen lung.

'' Konstig fråga men, ja, allt. Allt du kan berätta antar jag'' Säger kvinnan 

'' Varför inte ta och fråga henne själv?'' säger Louis. Jag stelnar till. Nu eller aldrig. Mummel hörs utanför om vad han håller på att snacka om. Sara tar tag i mig och buttar ut mig på scenen. Ljuset av alla blickade kameror bländar mig när alla vänder sig mot mig. Jag hör hur alla drar för andan. Vad ska jag göra nu då? 

'' Ehh... Hej?'' frågar jag och går mot mitten av scenen, alla skyndar sig fram och tränger sig framför mig. Från alla håll kommer tusen olika frågor, och alla lika olika dumma. Många drar i mig. Först blir jag rädd men snart så hittar jag modet och finner känslan av att stå i centrum.

'' Berätta allt för oss nu!'' säger en kvinna med svart hår och sträcker fram en microfon till mig. 

'' Ni har nog redan hört mycket. Men om ni är osäkara på sanningen så kommer sanningen nu'' börjar jag. Jag sväljer och fortsätter '' Ja, jag stack. Jag stack från mina vänner, mitt jobb, min familj och mitt liv. Det var dumt gjort men jag hade inget val. Om jag skulle stanna kvar här skulle antagligen någon skuta ihjäl mig. I 6 månader har jag tillbringat mitt liv i en liten liten by vid namn Smaragde. Där har jag fått nya vänner och fått känna hur det är att inte vara känd. Där visste ingen vem jag var. Det var kul och ett riktigt äventyr jag aldrig kommer glömma. Men det var oxå en mardröm. Jag visste inte vad som hände här hemma. Jag träffade aldrig dom som betyder mest för mig.'' Jag kollar snabbt bak mot Louis. Han sitter bara och ler. '' Jag stack iväg för att det skulle lugna sig här hemma. Jag har blevit hotat, skadad och hatat av folk som inte fattar bättre. Jag hoppas att dessa personer nu har fattat vad dom ställt till med och att ord sårar. Om det nu finns några som fortfarande är arga för den rasistiska personen som jag var i en serie så kom ihåg, det var inte jag som kom på det. Det jag sa var inte från mig. Det kunde ha varit vem som helst som fick den rollen. Den personen skulle ända ha sakt dom sakerna.'' Jag hämtar andan. Jag känner hur någon ställer sig bakom mig. Det är Louis. Jag tror han ska verka lite beskyddande eller något sånt. '' Så, här är jag. Jag stannar här nu. Jag vill faktiskt tacka dessa personer som fick mig att lämna landet, tack för att ni fick mig att se en annan bild på välden! Tack för att få mig att inse att det världen nästan bara består av idioter!Och, om jag nu har några Brokers kvar eller ens fans; Jag älskar er och kommer alltid göra. Ni betyder allt!'' Jag sträcker på mig och vi alla går av scenen.

När vi är bakom skynket igen sätter jag mig på en av stolarna. 

'' Det där va.... Grymt!'' Säger Louis och kramar om mig.

'' Nu åker vi hem! Jag är trött'' Säger jag och lutar mig mot Louis. Alla skrattar åt mig. Men jag ler bara tillbaka. Jag är lycklig här och här kommer jag alltid att stanna.

________________________________________________________________

Detta är det näst sitta kapitelet. Sorry. Men det börjar dra ihop sig till ett slut och jag är inte helt nöjd med hur jag skrev denna. Sanningen är att jag aldrig hade läst en endaste blogg novell innan. Jag visste inte hur man skulle skriva. Så jag bara skrev något. Nu ångrar jag både namnet och sättet att skriva den på :/

Nästa kapitel kommer bli lite speciellt ;D

Tack till alla er som följt novellen

Och ledsen för förseningen. Skulle ju komma i morgon istället men hade inte tid. Mycket att göra igår.

Så ja, sista delen kommer nästa helg! 

Kapitel 22

Idén

Louis Perspektiv

Jag har fortfarande inte släppt att hon har skärt sig. Min Nessa, varför hon??

Jag stoppar nycklen i låset och vrider om

'' Jag är hemma!'' Ropar jag och går in. '' Hallå?'' Jag hör inget från Nessa. ''NESSA!? HALLÅ?!'' Jag börjar få panik. jag går runt i huset och kollar efter henne. Till slut hittar jag henne på golvet i köket. Hennes hand ligger i en stor hög av blod. Hon andas inte. Hon har skärt sig i handledningen och förblött. Jag skakar till henne och skriker hennes namn. Allt börjar bli suddigt och jag börjar skaka. Jag hör en dövd röst som säger mitt namn... 

...Jag sätter mig rak lång upp i soffan med uppsprängda ögon. Nessa sitter och kollar på förvirrat på mig.

'' Vad fan är det?'' säger hon.

'' Va??'' 

'' Du skrek mitt namn i sömnen... Vill du något?'' Hon suckar. Harry sitter i ena fotöljen och skrattar åt mig. Jag kliar mig i huvudet 

'' Nej, det tror jag inte...'' Säger jag

'' Aja, bra att du är vaken nu. Hjälp mig att bädda om sängen!'' Säger hon och drar upp mig.

'' Bädda sängen?'' frågar jag

'' Ja? Det kan behövas'' säger hon och kollar mot Harry. Han ler bara och rycker oskyldigt på axlarna.

'' Ska inte dom göra det i stället??'' säger jag sömnigt och pekar mot Harry.

'' Bra idé.... SARAA!!!!!!'' Skriker hon och Sara kommer in russande.

'' Vad?!'' frågor hon. Hon har fortfarande lite svårt att gå.

'' Ta med dig Harry upp och bädda min och Louis säng'' säger Nessa och ler hånfult mott sin bästis. 

'' Mäh...'' 

'' nu!!'' Nessa drar upp Harry ur fotöljen och buttar upp dom båda för trappan. Hon är så fantastisk. Jag sitter och kollar på henne. Ingen kommer någonsin förstå vad som finns i henne. Även om hon är rädd för världens finns ett mod som ingen förstår. Jag har verkligen saknat henne.

Vanessas perspektiv

Hoppas Sara och Harry vet hur man bäddar ett rum.... Aja dom klarar sig nog. Jag vänder på mig och går till vardagsrumet igen. Louis sitter och kollar på mig. 

'' Vad ?'' frågar jag och sätter mig brevid honom i soffan.

'' öhh... Inget'' säger han. Det verkar som han var helt i sina tankar för han hoppade till när jag pratade med honom. Han verkar längta jätte mycket till på tisdag. Hans 'idé'.... Han vill att jag ska komma fram på presskonferansen och överaska alla. Sara och killarna tyckte det var en lustig men bra idé, jag är dock bara osäker och nervös... hmm... lustig men bra, det är ju faktiskt en perfekt beskrivning av Louis och osäker och nervös, ja, det är ju jag. 

Jag suckar och lägger foterna på bordet. 

'' Vad är det?'' frågar Louis och flinar åt mig.

'' inget'' säger jag och kollar bort mot fönstret som sitter i hallen.

'' Kom igen nu!!'' Jag märker ju att det är något! Säg nu!'' Han knuffar till mig. 

'' Ge dig!'' Säger jag och hoppar på honom. Vilket gör att han ramlar ner på golvet och bordet åker åt sidan. Jag ligger kvar i soffan och kollar ner på honom.

'' Ha! Mucka inte med mig!'' säger jag och skrattar retsamt. Jag ska precis sätta mig upp men en hand tar tag i mig och drar ner mig på golvet.

'' LOUIS!!!'' Skriker jag och försöker komma loss från honom. Han skrattar bara och ställer sig i någon sorts hund ställning över mig och håller fast mina händer mot golvet. Jag försöker butta bort honom men det är menings löst. Han är mycket starkare än mig. Han flinar åt mina små försök att komma loss. Juste... Mina ben är ju fria. Jag kollar lite hemlighetsfullt på honom.

''Vad tänker du göra?'' säger han, sen kommer han på mig '' Nej Nessa! Nej!'' Jag sparkar honom mellan benen vilket gör att han måste släppa mina händer. Jag smiter lätt undan. Jag ställer mig upp och kollar på Louis, han ligger i hoppsjunken på golvet.

''Mucka inte med mig!'' Upprepar jag. 

'' Okej'' får han fram. Jag skrattar åt honom och hjälper honom upp. Jag Lägger armarna om hans hals och kysser honom på munen. Hans armar faller bakom min rygg och kramar om mig.

'' Måste jag följa med på tisdag?'' säger jag

'' Ja'' han ler mot mig även om han är bestämd.

Kapitel 21

Första morgonen med HAN på länge

Jag vaknar till och känner att jag har världens huvud värk. Jag blinkar några gånger för att få sysen tydligt. Jag kastar en blick mot klockan, 12:43

Jag kollar runt i rummet, jag ligger på Louis med huvuden mot hans bröstkorg. I andra sidan soffan ligger Zayn och sover. Jag lyssnar på Louis

hjärtslag. Jag minns inte så mycket för kvällen innan, bara att vi somnade typ 3 på natten, vi pratade, skrattade, sjöng och busade. Efter att Harry och Sara gick upp kom dom inte ner igen. Niall sprang upp och bus knackade på dörren men Harry skrek bara: FÖRSVINN! 

Jag minns oxå att Liam somnade på bordet och Niall på en av stolarna i köket. Jag hör hur det raslar till i köket och Niall kommer ut vingalnde, han går inte helt stabilt. Ett bevis på att han är riktigt bakis.

'' God morgon'' säger han, han låter trött och ja, bakis.

'' Niall, gå tillbaka till Liam och sätt dig på stolen och forsätt sov'' befaller jag.

'' okej.'' Han går in i köket igen. Lite mer raslande hörs sen blir det tyst.

Jag försöker somna om. En liten stund senare känner jag en hand igen mitt hår. Jag kollar på båda mina händer för att vara säker på att en av dom inte fått ett eget liv. Nopp, dom ligger där helt stilla. Jag tittar på mot Louis som ler mott mig.

'' Väckte jag dig?'' frågar han.

'' Nej då'' säger jag och flyttar längre upp så mitt ansikte är över honoms.

'' Vad är klockan?'' frågar han

'' Typ 1 '' svarar jag.

'' På natten eller dagen?'' Han är ju galen!

'' Louis, klockan 1 på natten bråttades du med Zayn'' säger jag och sparkar till Zayns ben med foten. Han vaknar inte.

'' Juste...'' Säger han och blundar.

'' Louis! Jag kan inte sova!'' Säger jag och väcker till honom igen.

'' Synd då'' Säger han bara och tar tag i mitt huvuet och drar ner det på hans axel.

'' Tack för hjälpen då'' säger jag lite surt. Han skrattar bara åt mig.

Jag, Liam, Niall, Zayn och Louis är i köket och ska göra frukost även om klockan är ungefär 14:15. Jag öppnar kylen och ska ta yogurt. Jag ställer fram en skål och häller i yogurten. Resten fixar mackor. Jag drar ut en av lådorna för att ta fram en sked... Men vad i?? Det är inga skedar där

'' Okej, var är alla skedar?'' Frågar jag förbryllat. Jag kollar först på Zayn, sen Niall och sist på Liam.

'' Umm... Lite överallt här i huset'' säger Niall

'' Vi lekte jaga Liam'' säger Zayn.

'' Det var det som glänste till i din ficka igår?'' Frågar jag Zayn. Han tar ner handen i högra fickan och mycket riktigt, där ligger en av silver skedarna jag fick av mamma när jag flyttade hem i från. 

'' Ge hit den!'' jag rycker åt den och diskar den. Liam ser osäkert på skeden, sen mig, skeden, mig ,skeden...

Jag hör hur det knarrar i trappan. Sara kommer ner, hon har svårt att gå. Men det är inte av samma orsak som Niall gick udda förut. Jag bara suckar och ställer skålen på bordet och sätter mig och äter. Louis sätter sig mitt i mott mig. Harry kommer oxå ner för trappan, han hjälper Sara ner. Han lyfter upp henne och sätter henne på en av stolarna, sen brer han 2 mackor till henne och 2 till sig själv. Han ställer mackorna och 2 glass mjölk på bordet och sätter sig mitt i mott Sara.

'' Så vad händer nu?'' Frågar jag

'' Vad menar du?'' Niall tittar på mig.

'' att jag har återvänt, folk kommer bli galna.'' Jag ser något i Louis blick när jag säger det. Jag är visst inte den ända som ser det.

'' Vad är det Louis?'' frågar Zayn.

'' Jag har en ide!! Liam, när var den där presskonferansen?'' säger han

'' På tisdag'' Svarar Liam.

'' Bra, 3 dagar på oss att förberida oss. Detta kommer bli bra''

Kapitel 20

Festen

Jag och Louis sitter brevid varandra i soffan. Jag lutar mig mot honom,

han har armen om mig. I andra sidan av soffan sitter Harry och Sara.

Eller ja, Sara sitter i Harrys knä... Niall sitter i mitten av soffan. Zayn och

Liam sitter i fotöljerna. Det plingar på dörren.

'' Maten är här!!'' Ropar Niall och springer till dörren. Han tar imott varorna

och betalar. Zayn hjälper till att plocka upp sakerna ur påsarna. Snart är 

hela soffbordet fullt med chips och alkohol...

'' Här'' Säger Sara och ger en öl flaska till Harry. Louis tittar lite bedjande 

på mig.

'' Nej Louis, jag kommer inte vara din servritris.'' säger jag och skrattar.

Han suckar bara och sträcker sig efter 2 flaskor. Han ger en till mig.

Jag öppnar flaskar och för den till munnen. Jag tar en klunk. Jag gör en

grimars. I Smaragde fanns det inte direkt sånt här. Louis skrattar åt mig.

'' Hur smakar det ??'' Frågar han sen.

'' Starkt'' säger jag bara och tar en klunk till, nu går det lättare.

Snart sitter vi alla och mumsar chips och dricker.

'' Hur var det i Smaragde då?'' frågar Liam.

'' Vill aldrig tillbaka!'' Svarar jag

'' Var det så hemskt ?'' Zayn låter förvånad

'' Nej men asså, det är en gullig liten... by... men det hände liksom aldrig 

något. Det var alltid samma mäniskor, samma saker, samma mat...'' Jag

hinner inte avsluta meningen

'' Samma mat?!'' Upprepar Niall. Jag skrattar åt honom.

'' aaaa Niall, tänk dig att vara utan Nandos i sex månader!'' fnissar jag.

'' AAHHHHH'' Skämtar Niall

'' Men på allvar, dom dagarna jag var där så mådde jag illa!'' Säger Sara

'' men asså usch! Allt var samma, trist, dom hande bara gammalt mode!'' Forsätter hon. Harry skrattar åt henne och kysser hennes panna. Jag

bara stirrar på dom och skakar på huvudet. Det var ju inte ens kul ? Bara

divigt. Jag tar en näve chips. Louis snår från min hand.

'' Mähh! Sluta'' säger jag och boxar till honom mjukt i magen med min

lediga hand. Han tar sig för magen och låtsas få ont. Jag himlar bara

med ögonen. 

'' Vad har hänt här då?'' frågar jag

'' Inte jätte mycket'' säger Liam. Jag försöker kolla på alla killarna och se

om något förendrats. Zayn har skaffat 2 nya tatueringar, ja vad jag ser 

iallafall.

'' Niall, sätt på en film'' säger Louis

'' Okej'' Niall skyndar sig fram och väljer någon romantisk komedi.

Louis lägger en filt om mig och honom. Jag suckar bara, varför ens 

försöker han? Efter ungefär 10 minuter orkar jag inte mer och sparkar

av mig filten. Han tittar på mig och låtsas frysa.

'' Oj, förlåt '' säger jag och lägger filten på honom. Jag vet att han vill ha

oss båda under filten men jag hatar filtar, det blir jämt så himla varmt.

'' Äh, jag gillar ändå inte den här filmen'' säger Sara och ställer sig upp.

'' Jag går och lägger mig'' forsätter hon och kollar på Harry.

'' Jag följer med!'' Säger han och följer med henne upp och in mitt och 

Louis rum. Jag tror att  'jag går och lägger mig' är något helt annat för

dom. Jag gör en äcklat min och kollar på Louis. Han rycker bara på axlarna

Jag försöker bara glömma på det som precis hände och fokuserar på filmen.

kapitel 19

Flippa inte ur!

Vi står utanför Louis... Mitt.... Vårat hus.... Det är så svårt att fatta att

jag är tillbaka, att mitt liv är tillbaka! Jag vet bara inte vad jag ska säga.

Jag står och kramar om Louis arm, jag liksom hänger på honom och står 

lite gömd bakom.

'' Jaha... Nu då?'' Frågar jag försiktigt, rädd för fel svar.

'' Det är vårat hus, vad tror du vi ska göra?'' svarar han och flinar. Jag 

bara suckar.

''Men tänk om dom tycker jag är dum eller galen som kommer

tillbaka.'' fortsätter jag englskigt

'' Wow, du har helt glömt bort hur dom är'' säger han och drar fram mig mot dörröppningen. Igenom köks fönstret ser jag hur 2 skepnader kysser varandra. Killen har krulligt hår... Harry... och... Nej, nej, nej! 

'' Är ALLA här inne'' frågar jag.

'' Inte vet jag, detta hus har liksom alla haft tillgång till nu'' säger han, ler

och öppnar ytterdörren. Det första jag ser är Niall som går förbi hallen och in

till köket. Han stannar upp och backar bakot och tittar mot oss, lite så

som man gör på film. Jag ler lite generat.

'' NESS !!!!'' Skriker han och springer fram till mig och kramar om mig.

'' Hej Niall'' försöker jag få fram eftersom han typ kväver mig i sitt starka 

grepp. Han ursäktar för att typ ha dödat mig och backar undan.

'' Nes... ?'' hör jag någon säga från övervåningen, Zayn. Nes har alltid varit

Nialls lilla speciella smeknamn på mig. Snart hör jag 2 personer springa ner från övervånigen och ner i hallen. Det är Liam och Zayn. Jag ser något 

skina till i Zayn högra ficka på hans gråa mjukis byxor. Liam står på hans

vänstra sida. Liam springer fram och kramar om mig.

'' Kul att du vågade komma tillbaka!'' säger han och pussar mig vänskapligt

på kinden. Zayn går fram och kramar om mig också.

'' Välkommen tilbaka till London, ingeting har förendrats!'' Säger han med

lite skämtsamt tonfall. Jag skrattar åt honom. Jag oroar mig för hur Sara

känner sig... Jag menar det jag såg i fönstret, Harry... och... och... VAD 

GÖR EN TJEJ SOM ÄR EN FRÄMLIG I MITT HUS?! Jag snegelar lite mott köket.

Harry kommer ut, när han får syn på mig ler han brett och vackert.

'' Hej Nessa '' Säger han och kramar om mig. Sara kommer ut ur köket.

'' Ta de lugnt nu'' Säger hon ännu mer skämtsamt en Zayn. Det fattar jag 

inte, hur kan hon vara här om en tjej är här och det är... Hur kan hon säga

så om det inte är hon som är... Jaha.... Harry backar från mig och går till 

Sara. Han lägger armen om henne och kysser henne på munnen. Nu fattar

jag... Det var hon som ståg i fönstret som var tjejen som var en främlig 

som visst inte finns... Min hjärna funkar verkligen trögt idag... Vätske brist?

'' Så... När hände detta?'' Frågar jag och tittar på Harry och Sara.

'' Typ 3 veckor efter du hade åkit'' säger Sara glatt. '' Tack att du fick mig

att våga bjuda ut honom'' fortsätter hon.

'' Så... Ni var ett par när du hälsade på mig?!'' Säger jag förvånat

'' Vänta lite här nu...'' Försöker Louis. Men jag ingronerar honom.

'' Asså, nej vi dejtatde bara då....'' Svarar hon lite oskyligt

'' vänta... stopp?!'' Forsätter Louis

'' Varför sa du inget!?'' Säger jag och försöker låta sorgsen

'' Fick aldrig något bra tillfälle, vi hade ju så mycket annat att prata om''

'' Vänta lite nu, STOPP'' Louis låter jätte förvirrad. '' Har HON hälsat på DIG?'' Frågar han fundersamt.

'' Ja. Ni vet när jag sa att jag skulle åka bort på jobbresa så åkte jag till

henne'' Svarar Sara till 5 killar som bara står och glor och ser ut som 

fågelholkar.

'' Eh....'' Jag tittar lite på Louis. Han tittar på mig med Besviken blick.

'' Alltså, bli inte avensjuk nu'' forsätter jag.

'' Vad ska jag annars vara?!'' Frågar han lite surt. Han har rätt... Han kanske

borde vara avensjuk....

'' Älskar dig'' säger jag bara. Det får honom att le.

'' Nej men va fan, vad säger ni? Ska vi inte ta Nandos nu ?'' Säger Niall.

'' Nej... Jag vill hälldre gå på en dyr fin resturang och fira att Nessa är tillbaka'' säger Louis.

'' Usch '' Säger jag eftersom jag vet att Louis då skulle bjuda mig på den dyra maten.

'' vad?'' säger han.

'' Kan inte Nessa bestämma vad vi ska göra?'' säger Harry.

'' Visst'' säger Liam och Zayn i mun på varandra.

'' Kan vi inte bara vara hemma och prata om vad som hänt, äta snacks och 

kanske dricka lite?'' Säger jag. Harry skinner upp.

'' Visst!'' Säger han och ler. Jag sa visst det han hoppades på.

'' Men, vi har knappt något hemma. vi får beställa hem'' säger Zayn.

Ja... 'beställa hem' för hur skulle det bli om någon såg att självaste one direction handlade på systemet eller en helt vanlig mataffär ?!

________________________________________________________________

Ja, jag vet jag brukar inte skriva efter något kapitel men jag måste göra det på detta.

Kan ni SNÄLLA kommentera när ni läst klart!? Vill verkligen se hur många som läser novellen!

Jag menar, om ingen läser, varför ska man då skriva en?

Hoppas ni gillade detta kapitel, det var svårt att skriva. Det blir kanske lite långt...

Jag bruka jämt fantsesera om vad som ska hända i alla kapitel det är därför jag har bara kan skriva

hela kapitelet på en gång. Men detta har liksom varit ett svårt att konsentrera sig på.

Jag har tänkt lite men det gick liksom inte. Så jag liksom vad som ska hända i dom nästa kapitel men inte liksom från punkt till punkt om ni fattar :) Men hoppas att ni gillade detta om att ni nu KOMMENTERAR!

Kapitel 18

Vissa sår läker aldrig

Louis Perspektiv:

Jag ser henne springa ifrån mig. Vad fan har jag gjort nu??

När dagen som jag längat efter i 6 månader äntligen är här, att hon är här,

så gör jag att hon försvinner igen ?! Tänk om hon skulle vilja åka tillbaka

till Smaragde nu bara för att jag är en sån idiot?! Ja... Louis Tomlinson,

du är den största idioten i världen, varför springer du inte efter henne??

Jag suckar och springer efter, hon ökar farten. jag vet att hon kan vara

riktigt snabb så detta kan bli en svår match. Helt plötsligt ser jag henne

inte längre. Det har börjat mörkna lite. Jag letar överallt men hon är borta.

Jag drar händerna igenom håret. Fan. Jag letar lite till. Till slut ser jag

henne. Hon vid en bro och tittar rakt ut i vattnet. Hon står bredbent

och hennes hår flyger i vinden. Hon ser så stor och mäktig ut men också

så liten och skör mott resten av världen. Jag går fram till henne.

'' Nessa...'' Försöker jag men hon vänder bort blicken och kollar åt andra hållet. '' Nessa, jag är jätte ledsen, jätte jätte jätte ledsen för det där.

Jag vet inte vad som flög i mig, jag blev bara så chockad. När du har varit

borta har jag varit jätte orolig att något ska hända dig och jag inte kan

vara där och hjälpa dig'' forsätter jag. Hon vänder blicken mot mig

och kollar in i mina ögon. Hennes ögon är rödsprängda och blanka. Jag

hatar att se henne gråta, speciellt när jag orsakat det!

'' Jag har tänkt lite och kommit fram till att... vi måste hålla ihop, det

kommer att vara en svår tid för oss nu i början. Men vi måste lita på varandra och hålla ihop, annars klarar vi inte detta.'' säger hon.

Jag skrattar lite åt hennes allvarliga tonfall.

'' Jag har alltid litat på dig'' säger jag och tar tag i henne och drar henne 

närmare mig. Jag plaserar mina läppar på hennes. Till slut släpper jag 

taget om henne och kollar in i hennes ögon. Hon gråter inte längre.

'' Vi har nog mycket att prata om'' säger hon. Jag blir lite orolig.

'' Som vad då? Vad som har hänt här?'' frågar jag.

'' Ja... Jag måste få veta, Elias... Har han... varit här?'' Hon sväljer en

klump i halsen. Usch, jag hatar verkligen Elias, det finns nog ingen annan

i världen som jag hatar så mycket!! När Nessa berättade om Elias och

vissade alla ärr och sår hon fått från honom... jag var så nära på att

kontakta honom och.... ja... om man säger så är jag den första som

skrattar om han dör... Taskigt jag vet men hatar honom så.

'' Han har inte syns till, tror att han vet att du åkt iväg och då gav han 

väll upp'' säger jag och ler lite halvt. Nessa ler dock jätte mycket när jag

säger det. Det får mig att börja skratta.

Vanessas perspektiv: 

Jag kastar mig på honom i en kram och vi står där länge... länge...

'' Fattar du hur mycket jag älskar dig?'' Säger han tillslut.

'' Fattar DU hur mycket JAG älskar dig?'' Svarar jag och fnissar. Han börjar

skratta. Men sen blir han allvarlig

'' Du kan inte förstå hur orolig jag varit, att inte veta vart du var, inte

veta om du ens levde... Det har varit ett helvete... Men... Hur visste du

det?'' Säger han misstänksamt

'' Visste vad??'' först fattar jag inte

'' Du visste att jag betet mig konstigt?''

'' Jaha, Sara sa det, hon har ringt mig och berättat vad som hänt och så.

Hon har till och med kommit....'' Jag avbryter mig.

'' Kommit ??'' Säger han fortfarande misstänksamt.

'' äh, inget.'' säger jag.

'' Okej... ? Men det jag sa, jag menar det verkligen, ibland trodde jag 

faktiskt att du var... död... En gång var 80% säker på det så jag var nära

att...'' Han avslutar inte meningen, men jag förstår ändå vad han menar.

Jag stirrar argt på honom.

'' Inte en chans !! Det får du inte!! Aldrig! Vad som en händer! Okej??''

säger jag strängt. Inte en chans att han skulle ta sitt liv bara för om jag

dog! Han betyder för mycket för så många! Hur kan han ens tänka den

tanken?!''

'' Jag kan inte lova något... Men jag lovar att jag alltid finns här för dig.

Men du måste lova att du alltid berättar allt som oroar dig för mig, okej?''

Jag nickar, det kan jag gå med på. '' Bra, nu har jag en fråga. Har du

slutat med att skära dig?'' forsätter han. Jag nickar igen.

'' Ja, ja det har jag.'' säger jag och ler. Han tar min hand och börjar gå.

'' Vi måste hem nu, resten är där.'' säger han. Jag är inte säker vilka

resten är men jag antar att det är resten av killarna. Gud vad pinsamt!

Att liksom bara: Hej! Jag är tillbaka! Asså gud, nej vad nervös jag blir!

'' Jag antar att Niall har berättat för dom andra varför jag gick ifrån dom

förut'' säger han. JAAAAAA!!!! Då blir det nog inte SÅ pinsamt i allafall.

Kapitel 17

Längat är över! Eller?

Vi står vid dörren framför mitt och Williams hotellrum. Jag bankar på

dörren.

'' JAG KOMMER!!!!'' Skriker William. Han öppnar dörren och ser mig

och Lou hand i hand.

'' Flytta på dig William'' säger jag skämtsamt. Men han ingronerar mig

'' Hej Louis! Jag har hört mycket om dig!'' säger han istället. Jag börjar

rodna. '' Jag är ett stort fans och vet mycket om dig! Kan du tänka dig,

vi har samma namn! Jag kan typ allt om dig'' forsätter William.

Jag himmlar med ögonen och släpper Louis hand och försöker komma

förbi William i den trånga hallen. Jag passar på att knuffa till honom

samtidigt. Jag går in och hämtar mina väskor. William har pakat ihop

sina saker också. Han har köpt en lägenhet i närheten där jag bor.

Jag ser att William har sin dator uppe. Jag är bara tvungen att se vilken

sida han är på. Jag börjar flina när jag ser att det är massa olika sidor

med fakta om Louis och dom andra. Jag tittar på Louis som fortfarande

sitter fast i hallen men William, William babblar på med massa ''info''

om Lou.

'' Kom nu Lou, jag har pakat klart! En bil kommer och hämtar all våran

pakning, först åker den till William och lämnar hans och sen hem till oss''

säger jag.

'' Okej, kom då'' säger Louis och ler.

'' Jag går till min lägenhet'' säger William

'' Visst, vi får väll oxå gå Lou? Men det gör väll inte så mycket'' svarar jag

Lou bara nickar och följer med mig ut. William checkar ut och vi säger 

hej då. Jag har hans nummer så vi kommer träffas snart igen. Jag och Lou

börjar gå under tystnat, en skön tystnad vi håller varandras händer.

Vi går på en tom gata. Helt plötsligt stannar Louis upp. Jag stannar

oxå och tittar på honom.

'' Vad är det?'' Frågar jag förvånat. Han kollar ner på min arm. Han tar

tag i den och lyfter upp den. Fan. Han sätter fingrarna vid mina ärr och vänder blicken mot mig. Jag försöker le lite oskyldigt

'' Vad är det där...??'' säger han lite argt.

'' Ehh.... inget...'' säger jag och tittar ner i marken.

'' VAD FAN HAR DU GJORT NESSA!!!!????'' Skriker han

'' Förlåt...'' försöker jag

'' HUR KAN DU VARA SÅ DUM ATT GÖRA DETTA?!'' 

'' Jag hade det svårt!! Och du har ju inte häller varit så himmla normal?!'' Säger jag argt. Varför blir han så arg?! Jag känner hur tårarna bränner

bakom ögonlocken.

'' Nej kanske inte det?! Men det är ju ditt fel!! Du lämnade mig och 

orsakade denna smärta och sorg!!'' Hur kan han säga så?! När vi precis

träffats och blev ett par igen börjar han skrika åt mig?! Nu väller tårarna

ner för mina kinder.

'' ja, det är mitt fel. Ledsen! Jag ville bara över leva!'' Säger jag och börjar springa ifrån honom.