Vi sitter och pratar en lång stund om allt mellan himmel och jord. Men efter en stund hör jag massa skrek utifrån.

'' Hör du också det där?'' frågar jag

'' Skriken? Ja, jag hör dom'' vi båda vänder oss om och kollar ut. Där utanför springer massa tjejer och samlas framför en liten scen. Alla skriker och hoppar runt.

'' Vad händer?'' frågar jag och ställer mig upp.

'' ingen anning!'' säger Elvira. Hon låter lite förvånad men ändå inte... Vi skyndar oss ut för att få reda på vad som händer. Vi tränger oss fram men när vi nästan är framme vid scenen så tvärstannar jag 

Nej, nej, nej ! Vad i ?!

________________________________________________________________________________________

Nej! Helvete, varför?!

'' Varför stannar du ? Kom nu!!'' Säger Elvira

''Nej! Kolla!'' Jag pekar mot scenen, där dom står. Där 'han' står... Det får inte sant. Jag nyper mig i armen, nopp det är inte en dröm... 

''Hej! Vi är one direction'' Säger den blonda, Niall antar jag för Elvira börjar skrika, hoppa runt, dra i mig och pekar på honom.

'' Det är han!! Min blivande man!! Omg han tittade på mig!! Såg du?!?!?!'' 

'' Ta det lungt, han kollade säkert bara på dig för att du hoppar runt som en dum babian!'' Jag kollar mot scenen. Jag tittar på 'honom'... Men skärp dig Nat! Du ser honom! Du kan lika väll säga hans jäkla namn! Han har sett mig. Han ler mot mig

'' Jag måste gå'' säger jag till Elvis och vänder mig om och börjar gå. Jag ser i ögonvrån hur Zayn slutar le. Jag hör hur killarna på scenen pratar om olika saker som varför dom är där, för Zayn skull... Jag vet exakt vad det betyder. Varför ger han inte upp? Bara låta mig gå? Jag vet vad jag såg, det minnet kan ingen ta ifrån mig.

'' Vänta Nat!'' Elvira ropar på mig. Även om hon verkligen vill stanna kvar skyndar hon sig efter mig. När vi väll kommit ut ur folksamlingen tar hon tag i mig.

'' Jag vill inte träffa honom! Varför kan han inte bara fatta det?!'' Mumlar jag. Hon suckar och tittar på mig.

'' Ge honom en chans till! Man kan förendras, vad hände med det? Förut sa du jämt det! Du gav alla en till chans...''

'' Du vill ju bara träffa Niall!!''

'' Nej, jag vill bara att du ska bli glad igen'' Hon tittar lite sorgset på mig. Denna gång är det jag som suckar.

'' Gå tillbaka du. Jag går hem, vi ses där'' jag vänder mig om och börjar gå. Elvira står kvar och tittar efter mig. Jag orkar inte mer. Varför fortsätter han att försöka? Han är världskänd nu. Han kan få vem han vill, varför välja mig? Jag hör hur dom pratar från scenen. Dom säger saker som '' Vi kommer vara här i några dagar nu, ska bli kul att träffa er alla!'' Efter en stund hör jag fotsteg bakom mig. Jag börjar gå snabbare

'' Gå Elvis!'' väser jag. Men hon svarar inte. Tillslut känner jag hur hon lägger handen på min axel och stoppar mig. Jag tar bort handen och vänder mig om. Men det är inte Elvira. Jag stirrar in i ett par bruna, vackra ögon som jag känner för väll igen. Det är Zayn. Helvete. Jag stirrar bara på honom. Bakom honom kommer restan av killarna och Elvira. Dom ställer dig runt oss, antagligen för att kripa in och hjälpa Zayn om jag skulle ta till våld... Något som jag faktiskt tänkt på...

'' Hej'' säger han

'' Vad vill du?'' frågar jag 

'' Det tror jag att du vet'' svarar han

'' Okej.'' säger jag och vänder mig om på väg att gå. Men han tar tag i min hand och drar mig tillbaka. Jag tar tag i hans arm för att inte ramla. Han har fått stora muskler och skaffat tatueringar. 

'' Låt mig va'' snäser jag. Han säger inget, istället drar han handen igenom mitt bruna hår. Jag känner hur killarna och Elvis tar ett steg närmare men jag gör inget. Jag står bara där och försöker att kontrolera mig. Fall inte för honom, fall inte för honom! 

'' jag vill inte hör dina lögner och bortförklaringar'' säger jag

'' Det behöver du inte'' Till min förvåning låtar han inte det minsta arg. Istället trycker han sina läppar mot mina. Ännu en gång känner jag hur dom runt om kring oss tar ett steg närmare. Men efter en stund backar dom eftersom jag inte gjort något dumt. Men jag har inte bestämmt mig om jag ska smälla till honom eller inte. Tillslut släpper han mig. Han kollar förvånat på mig

'' Du slåg mig inte...?'' säger han. Jag kollar runt på dom andra

'' Okej, vad händer här. Har ni bestämt att ni ska stå som beskydade vakter här eller?!'' Frågar jag och stirrar på Elvira

'' Vi kan ha pratat via telefon...'' svarar hon oskyldigt

'' Du slåg mig inte'' upprepar Zayn

'' Nej det gjorde jag inte! Problem med det?! Jag kan göra det nu om du vill!'' Säger jag, jag är verkligen förbannad just nu

'' Du slåg mig inte.... Du tyckte om det'' säger Zayn och ler. '' Du har fortfarande känslor för mig!''

'' Självklart inte din dumma idiot!'' säger jag surt. Zayn tittar bara på mig med en glad min

'' Gör du visst'' han flinar.

'' Varför skulle jag?... Eller svara inte på det...'' Han fortsätter att flina. Jag vänder mig om mot Elvis men hon står bara och glor på Niall

'' Elvis kom nu, vi går hem'' Säger jag och drar med Elvis hem. Denna gång stoppar ingen mig. Jag ser hur Zayn tittar efter mig

________________________________________________________________________________________

Äntligen!!! :D

Hoppas ni gillar kapitel 2 :)) Vet inte vad jag ska säga men jag blev ganska nöjd

Kommentera gärna :*

Nästa kapitel kommer nog ganska snart eftersom ni fick vänta så länge på detta kapitel ^^<3

'' Förlåt Nat. Ge mig en chans till!'' sa han

'' Aldrig! Och jag heter Nathalie, kalla mig aldrig Nat igen! Försvinn ur mitt liv!'' 

Dom sista orden jag sa till honom... eller ja, skrek. Zayn Javaad Malik, killen som stal mitt hjärta, krossade det och gav aldrig riktigt tillbaka det. Jag minns varje ord han sa och varje stund vi hade tillsammans. Men mest av allt minns jag dagen då allt föll. Tidigare på dagen hade jag och Zayn suttit i skolans mest öde korridor och pluggat. När jag skulle gå hem kom jag på att jag glömde min kemi bok där så jag sprang ditt. Jag hittade boken, men inte bara det. Jag såg Zayn och Rebecka stå och grovhångla. Rebecka och jag hade matte ihop. Men vi hade aldrig riktig pratat. Sedan den dagen har jag lovat mig själv att aldrig tänka på hans namn...

________________________________________________________________________________________

Jag sitter i mormor och morfars vardagsrum. Jag är mycket hälldre här en hemma. Mamma och hennes nya pojkvän har tagit upp hela huset. Orkar inte vara kvar där. Mamma bryr sig bara om 'Kevin' alltså hennes kille. Själv hatar jag Kevin. Han är rik, ego, dum, jobbig, ego, jobbig, dum... Blää! Hatar honom. Mamma också för den delen. Hon som sakt bryr sig inte om någon annan än sig själv och Kevin. Hon bryr sig inte om mig eller min storebror som är 27 år och bor i Canada. Men eftersom jag inte vill bo hos mamma och inte har råd med en egen lägenhet eftersom mamma inte tänker hjälpa mig med ekonomin så bor jag i en lägenhet med min bästa vän Elvira. Men om vi ska ha råd att bo där och klara oss själva måste vi ha pengar. Så jag sitter här och skriver på en jobb anons. Förut jobbade jag i en blom affär men det var för dåligt lön. Elvis jobbar som servritris på Nandos. Varför? För en kille som heter Niall Horan som är med samma band som 'han' gillar Nandos. Ja Elvis råkade förälska sig i honom och hon tror att han kommer gilla henne för att hon jobbar där.... Mormor sitter i köket och läser tidningen. Radion i köket är på som alltid. 

'' Och nu kommer världs hiten 'What Makes You Beautiful' men one direction!'' säger rösten på radion.

Nej... aja, låten är ju inte så dum. Men tillslut kommer det jag fruktar so c'ome on you got it wrong. To prove I'm right I put it in a so- mer hinner inte låten spela för jag springer fram och stänger av. Jag kan bara inte höra 'honom' sjunga om att jag är vacker. Det kan jag bara inte höra det igen! Mormor tittar på mig.

'' Tycker du inte om den låten?'' frågor hon

'' Jo den är väll bra men...'' jag vet inte riktig hur jag ska avsluta meningen

'' Men..?''

'' Men jag orkar bara inte höra hans röst igen'' 

'' Åh, jag förstår. Men lungta dig, en dag kommer du hitta den rätta'' 

'' Men tänk om han var den rätta !!''

'' Men gumman då, du är ung, smart och söt. Du kan få vem som helst. Så sätt dig nu och fortsätt med din ansökan'' mormor får mig jämt på bättre humör.

'' Jaja'' jag le mot henne. När jag går tillbaka kollar jag mobilen. Jag har fått ett sms från Elvis

Från: Elvira Babeee

Starbruks om en kvart? Ha på dig något snygg så jag inte behöver skämas

Jag fnissar till lite åt henne. Hon brukar jämt skämta om mina kläder. Och just namnet 'Elvira Babeee' Kom hon själv på...

Till: Elvira Babeee

visst, men du vet att jag är snygg i allt! xD

Från: Elvira Babee

HAhhaAhha.... kom nu bara!!

'' Mormor jag ska möta Elvira på stan nu, ses sen!'' Jag börjar gå mott hallen och sätter på mig skorna

'' Okej! Ha så kul!!'' svarar hon

Elvira är redan där när jag kommer fram.

'' Hej Nat!!'' Hon ler och kramar om mig.

'' Hej!'' vi går in på starbrucks och sätter oss och beställer. Vi sätter oss vid ett fönsterbord så vi ser ut på stan och allt som händer där. Vi börjar små snacka om allt möjligt

'' Hur går det med jobb sökandet?'' frågar Elvis

'' Sådär, det är ganska svårt men jag försöker vara smart'' Jag tar en kluck av mitt caffé

'' Du kan oxå börja jobba på Nandos!!'' Jag sätter nästan caffét i halsen. Va!? Dum eller?!

'' Nej!! Jag tänker inte börja jobba på ett ställe för att min bästa vän vill det för hon jobbar där för en killes skull som hon inte ens känner!'' Jag tittar på henne. Hon ser mest ut som ett frågetecken.

'' ehh... va?'' säger hon

'' Förlåt, blev det lite för mycket för blondies huvud?'' Säger jag lite retsamt. Hon är blond och dum så det är kul att skämta om det

'' mmm....'' Hon tittar på mig med en dryg blick men jag dör bara i ett gapskratt.

'' Men på seriöst, hur går det ? Du måste skaffa ett jobb snart!'' Fortsätter hon

'' Jag vet...'' Jag biter mig i underläppen

'' Du är nervös!!''

'' Va? Nej... eller självklart, asså... Hur vet du?!'' 

'' Du bet dig i underläppen, det gör du jämt när du är nervös! Precis som Zay-''

'' Säg inte hans namn!''

'' jaja, ta det lungt...'' Hon himlar med ögonen.

Vi sitter och pratar en lång stund om allt mellan himmel och jord. Men efter en stund hör jag hör massa skrek utifrån.

'' Hör du också det där?'' frågar jag

'' Skriken? Ja, jag hör dom'' Vi båda vänder oss om och kollar ut. Där utanför springer massa tjejer och samlas framför en liten scen. Alla skriker och hoppar runt

'' Vad händer?!'' frågar jag och ställer mig upp

'' Har ingen anning!'' säger Elvira. Hon låter lite förvånad men ändå inte... Vi skyndar oss ut för att få reda på vad som händer. Vi tränger oss fram men när vi nästan är framme vid scenen tvärstannar jag. Nej, nej, nej ! Vad i ?!

_______________________________________________________________________________________

Haha omg vad dåligt första kapitel!! >.< 

Men jag lovar!! Nästa blir bättre !! :))

Undrar bara en sak, ska jag skriva novellen så här typisk som alla andra gör ? Eller kanske är det kul att skriva annurlonda så man känner igen novellen mer och den är lättare att minnas? Asså gud jag vet inte!! Men jag kan väll skriva denna novell så här och så får vi se vad jag tycker bäst till nästa novell? 

Men hoppas ni ändå tycker denna novell kanske verkar lite spännande? Men det blir bättre!! Lämna mig inte för denna dåliga början!