Kapitel 16

Hej...Igen

Jag vaknar av att solen lysser in i fönstret. Orkade jag inte ens dra ner

gardinen ?? Jag hör William från han lila vrå, han snarkar så golvet

vibrar. Det borde jag vaknat till... ? Jag smyger fram til honom.

'' UPP OCH HOPPA DIN SOVADE ELEFANT!!!! '' Sjunger jag det 

dåligaste jag kan och drar undan hans kudde.

'' Ehh... Va?? Var är jag??'' Han tittar på mig med trötta ögon och under

läppen hänger lite ner. Nyvakna människor är alltid så roliga. Själv har

jag aldrig varit svår väkt, jag går upp när jag vaknar och när jag ställt

mig på fötterna är jag inte trött längre.

'' Du är i London!'' Säger jag glatt som svar på hans dumma fråga.

Jag tar fram en av mina resväskor. Har 3 med mig. Jag plockar fram

ett svart linne och ett par jeans shorts, det är en fin dag idag! 

Jag plockar oxå fram ett stort halsband som hänger ner under brösten.

På halsbandet är det ett ganska stort silver hjärta som jag fick av Lou

efter att han hade varit borta på turne. Passar ju bra att ha den nu.

Efter frukosten går William upp och ska fixa på rummet. Jag lämnar mina

väskor där och drar bara på mig min jeansjacka. Jag har ett stort uppdrag

att göra. Jag säger hej då till honom, vi ses ju ända snart.

Jag går ut från hotellet och börjar gå mot torget. Om Sara visste rätt 

skulle dom vara där nu. Mycket riktigt jag hör massa tjejer som skriker

och som går i samma rikting som jag. Torget ser ut så att det är som

uppdelat i 2 våningar en högre våning där jag kommer till sen om man 

går typ 5 trappsteg ner är det den höjden grabbarna är på. Jag ser dom

nu. Dom sitter där, ler mot sina fans skriver atougrafer, ger kramar

och bliv fotograferade av alla tjejers mobiler.. men pressen är inte här...

Jag smyger fram lite när en del av tjejerna har gått, men jag är fortfarande

på den övre sidan. Dom sitter på en rad. Från höger sida är Zayn först sen Liam, Naill, Louis och Harry. Niall kollar upp där jag står.. Ser han mig??

Han ler lite men återgår sedan till sina fans. Om jag ser rätt petar han till

Lou och viskar nåt. Lou kollar åt mitt håll. Jag får panik! Jag vänder mig 

så ryggen är mot dom. Vad fan håller jag på med?! Efter 1 och en halv

timme är signeringen slut och tjejerna försvinner.  Killarna går till någon 

svart stor bil. Jag skyndar mig fram men det är försent, dom är borta.

Jag suckar och sväljer en stor klump i halsen. Helt plötsligt tar någon

tag i min midja, jag antar att det är vakterna som vill att jag går.

Jag försöker vända mig om men jag sitter fast. Jag kollar på händerna

som håller fast mig och jag ser tatueringar som jag känner igen på ena armen. Jag känner hur glädjen sprider sig i kroppen. Lou drar mig bakåt,

till någon gränd mellan 2 affärer och ingen är där. Det finns en litet

gatlampa. Tillslut släpper han mig. Jag vänder mig och sakta

'' Lou jag...'' Mer hinner jag inte säga innan han trycker upp mig mot

tegelväggen och kysser mina läppar. Våra tungor möter varandra

Det här har jag saknat! Hur länge vi står där vet jag inte, 5 minuter? mer?

Han lutar bak huvudet men håller ända mig vid väggen, våra pannor

ligger mot varandra.

'' Du är tillbaka'' säger han tyst och ler

'' Hej'' säger jag och tittar på honom, min vackra varelse som jag längat

efter så, min Louis Tomlinson... Min...

'' Hur..?'' frågar han

'' För att andleningen till att jag åkte har hjälpt.'' Jag ler ännu större. 

'' Ja, jag har märkt det'' han kysser mig på kinden

'' Hur såg du mig?''

'' Varför gömde du dig?''

'' Jag vet inte...'' jag suckar lite

'' Niall såg dig och sa till mig. När dom andra gick till bilen gick jag tillbaka

till torget och såg dig.'' Jag börjar fnissa lite

'' Jag har mina väskor kvar på hotellet, och min vän William är där oxå

han ville oxå bort från Smaragde...'' Jag hinner inte säga mer

'' Smaragde?! Är det där du varit??'' han tittar förvånat på mig och släpper

mig.

'' Ja...'' Jag rodnar lite '' Kom nu! Vi måste gå till hotellet!'' Jag tar hans 

hand och vi går iväg, hand i hand.

Kapitel 15

På Väg Hem

2 och en halv månad senare

Louis Perspektiv:

Vi sitter hemma hos mig... Eller ja mitt och Nessas hus har typ blevit

ett hus där jag och grabbarna och i bland Sara hänger.

Jag och grabbarna sitter i soffan och äter skopglass (glass man äter i djup

tallrik) om någon skulle ta kort på oss och skulle bara kolla på fotot en

kort stund skulle vi nog se normala ut men om man kollar nogranare 

skulle man se att Zayn och Harry kör stirrtävling, Liam äter glassen med

gaffel och Niall gluffsar i sig av glassen... Han har lämnat sin talrik och

äter nu ur glassbyttan, jag bara sitter och kollar på honom... Han har

glass överallt... Han tittar upp och ser att jag glor på honom

'' Vad ??'' säger han med munnen full av glass. Jag suckar

'' Du har...Äh det var inget'' det skulle faktiskt vara kul om han gick ut

så där med glass i hela nyllet, hehe. Vi ska på en signering idag och 

imorgon. Det ska bli kul för det är en speciel signering, vi kommer sitta

på torget och först kommer pressen ta några kort på oss sen måste dom

gå så dom får inte vara med under tiden vi möter våra fans.

Vi ska åka ditt typ nu och en imorgon ska vi vara där samma tid.

'' Niall, är du klar eller? Vi måste åka nu'' säger Harry som nyss förlorade

sin hundrade match mot Zayn.

'' Jaja...'' Niall ställer ifrån sig glassen och går och torkar av sig.

Liam reser sig och går och kollar ut i fönstret, han nickar och kollar på oss.

'' Jepp, skutsen är här. Nu kör vi!'' säger han och ler. Vi går ut till den 

stora svarta bilen och åker iväg.

Vanessas perspektiv:

Jag står i min lilla lägenhet och kollar så jag har med mig allt.

William står och hoppar i dörröppningen och tjatar på mig att jag ska 

skynda mig. Jag plockar upp mobilen och skriver ett sms till Sara

Vi ses imorgon. Hon svarar snabbt What?! Kommer du hem imorgon?! 

JIPPI!!! Jag skriver tillbaka Ja, jag åker nu. Kommer till London i natt,

ska sova på hotell, säg inte till Lou. Jag lägger ifrån mig mobilen och

drar på mig skorna.

'' ÖKAAAA!!!!'' William är jätte ivrig

'' Åhhh! Damp unge! Ska du vara så här hela resan?!'' Vi går ut och sätter

oss i taxin. Ett nytt sms från Sara OMG vad kul!!! Grabbarna har en 

signering idag och imorgon, dom är på den nu. Om jag vet rätt så åkte

som nyss... Om du vill veta ;D Jag tar fram mina hörlurar och lyssnar

på musik från mobilen. Jag lyssnar på blandade artister som Rihanna,

Lady gaga, Miley Cyres, Justin bieber mm.

Vi är framme i London, Klockan är halv 2 på natten och vi checkar in

på ett hotel. Vi får vårt rum och bara kastar in våra väskor. Jag går

och lägger mig i dubbel sängen och William i en enkel säng.

Jag orkar inte ens byta om till pyamas så jag sover i mina vanliga

kläder. Jag är jätte trött och vill bara sova och vänta tills nästa dag. 

Kapitel 14

Avslöjad

Jag står men ansiktet begravt i händerna och William bara stirrar

på mig. Jag försöker avgöra oddsen av att han hittat den sanna 

informationen eller bara vanligt skvallerskit som inte är sant.

'' Så... Vad hittade du??''frågar jag försiktigt när jag slutligen kommit

fram till att den ända ledtråden är att fråga.

'' tja.... Han heter William i mellan namn! Fattar du det?! Jag heter 

William!?'' säger han och flinar

'' Nejjj...?? Gör han?! Det visste jag inte!'' säger jag sarkastiskt, William brukar jag kalla Louis när jag blir arg på honom. '' hittade du något mer?''

fortsätter jag

'' Ja... Fast den informationen tror jag att du vet själv...'' säger han

'' Det är inte som du tror!!!!'' Säger jag och får panik

'' Du är Louis Tomlinsons flickvän!''

'' Är jag?? Oh... Det kan förklara en del..'' säger jag och ler lite oskyldigt.

'' Halva välden letar efter dig!!!''

'' Halva?! Vad smikrande!'' Jag börjar le stort

'' Varför flyttar en sån begåvad, duktigt och älskad person som du hit!?''

Mina ben viker sig under mig och jag faller ihop på golvet och jag 

börjar gråta.

'' Jag är inte älskad...'' får jag fram. '' Jag var hatat, folk ville döda mig!

Dom kom fram och skadade mig vart jag än gick! Jag flyttade hit för 

att skydda mitt liv! Jag kommer åka tillbaka ditt! Om typ 2 månader!''

Han ser ledsen ut

'' Så du ska sticka? Det finns ett problem...'' säger han tyst och tomt.

'' Ja det ska jag... men inte nu. Vilket problem.

'' Ingen lämnar Smaragde''

'' What?!'' Jag stittar på honom

'' Tror du att jag skulle vara kvar här om jag kunde sticka?!'' Han tittar

förvånat på mig. Det har jag inte tänkt på...

'' Varför kommer ingen här ifrån??'' Jag ställer mig upp igen och stödjer

mig på bänken.

'' Det blir bara aldrig så, man kan inte te.x boka en taxi hit för ingen vill

åka hit till väldens ände''

'' Jag kom ju hit i en taxi?''

''Wow! Då ville dom verkligen bli av med dig'' Ja... jag grät ju typ hela

vägen... '' eller så är det för att du är kändis...'' Jag tittar på honom, 

han tittar ner i golvet.

'' William... Om det är rätt som du säger att dom körde hit mig som 

kändis lär dom ju köra hem mig på samma sätt eller hur? Och dom bryr

sig säkert inte om jag har sällskap med mig...'' säger jag med min 

snällaste röst.

'' Vad menar du??''

'' Du kan väll åka med mig då? Om du ville här ifrån menar jag... Jag ska

till London om du vill följa med ditt är det ok, jag kan säkert hitta en fin

lägenhet till dig!''

'' Tack så mycket!! Jag fattar det inte... SKA JAG HÄR I FRÅN?!?!'' han

hoppar av glädje

'' Ja om du v... '' men hinner jag inte säga

'' OMG JA!!!! JA DET VILL JAG!!!!!!''

'' Hahaha.... Hjälp mig med lunchen!''

'' Okej mamma'' Han lippar och skakar samtidigt sakta på huvudet som

en liten barn unge

'' Kalla mig aldrig mamma igen! Okej?!'' Jag börjar skratta och slår till

honom på skämt i bakhuvudet. Jag gillar William, han är snäll, rolig,

trevlig, underbar och han säger inget om mina ärr på armen.

Jag har slutat med det, det var inget för mig. Men snacka om att det

var svårt att sluta... Man bara ville fotsätta!! 

Nu fattar jag hur knarkare, rökare, alkisar och snusare känner sig...

Fan! Jämförde jag mig nyss med knarkare, rökare, alkisar och snusare?!

Vart är mitt liv på väg igentligen?!

Vi äter pasta och skinksås, småtjerna har inte märkt vad som hände i 

köket och William lovade att inte berätta för någon om vem jag är...

Fast egentligen är det konstigt att ingen annan märkt nåt... Kollar man

aldrig på tv här?! Fast dom kanske vet om det men inte säger något??

Det ska iallafall bli skönt att veta att han följer med mig tillbaka till

London.

kapitel 13

På bättrings vägen

1 månad senare

jag sitter hemma hoss Sanna och sitter barnvakt. Det är lördag men 

föräldrarna jobbar. Jag kan fortfarande inte förstå varför William inte

får vara själv med Sanna och Wilma... Aja...

Vi sitter och kollar på någon barn film... vet faktiskt inte vad den hetter,

Wilma valde den så den är ju inte direkt spännande... Fast hon tycker

iallafall den är bra och det är ju huvudsaken! William sitter med sin dator

en bit bort vid ett bord i samma rum som Sanna,jag och Willma kollar på

film i. Min mobil ringer. Jag reser mig upp och svarar, jag vet att det

är Sara, hon brukar ringa och berätta nyheter... i smyg för dom andra

vet inte om att hon har kontakt med mig. När hon var här förra månaden

trodde grabbarna att hon var på ett jobb uppdrag.

'' Vad har hänt Sara?'' frågar jag när jag svarar

'' Goda nyheter!!'' Svarar hon glatt

'' Vad Vad Vad  berätta!! säg!!!!'' Jag beter mig som en liten unge.

'' Louis mamma, Johannah var här och pratade med honom och det

hjälpte!!!''

'' Omg!! Hur?! Vad sa hon?!''

'' Hon sa något i still med: Lou, gubben, du måste vakna till. Hon är

borta nu och det är hennes val... Hon kommer tillbaka, hon älskar dig,

jag älskar dig!''

'' Sa inte hans pappa något då? Eller Mark?''

'' Nej... Troy har faktisk inte sakt nåt men Mark försökte stötta honom

lite...''

'' Okej, men tack så mycket nu kan jag känna mig gladare! Jag måste

lägga på nu, sitter barnvakt''

''Okej hej då!'' Vi lägger på. Jag kan känna mig gladare, nästan lycklig!

Louis har vaknat till och är inte så borta längre, han har fattat och är

en del av bandet igen! Jag kan inte låta bli att le

'' Vad är du så glad för då??'' Frågar William nyfiket som antagligen

lyssnat när jag pratade med Sara.

'' Allt är bra där hemma igen'' säger jag och går till tjejerna och forsätter

kolla på filmen.

När filmen är slut så går jag och ut i köket och ska laga lunch.

'' Vad i?'' säger jag när jag hör:

The end of the night we should say goodbye

but we carry on while everyone's gone

William sitter vid datorn och lyssnar. Jag går ut till honom och bara gapar.

'' Vad ?? Är det något problem med att vara boy Directioner?'' säger

han.

'' Nej absolut inte... bara det... Hur mycket vet du om dom??'' säger

jag misstänksamt

'' Jag vet att den låten heter Change My Mind...'' säger han. Puhh han 

kan knappt något om dom

'' Så, när upptäckde du dom?''

'' Nyss! En kompis skickade den låten och jag gillar den... Hon pratar

om dom konstat... Hennes favo är...'' Jag stirrar på honom '' Louis...''

forsätter han

'' Nå... Vet hon om att han har en flickvän och hatar din vän hans flickvän?''

'' Nej det tror jag inte... Vad då då?''

'' Inget'' Jag återvänder tillbaka till köket, fan... Varför sa jag så?!

Men tänk om hans vän vet vem jag är...

efter en stund kommer William in i köket. Han bara står och gapar

och tittar på mig... Shit...

'' Du... Jag sökte på 'Louis Tomlinsons flickvän' på google...'' säger han.

Jag begraver ansiktet i mina händer

Kapitel 12

Vad Händer!?

Jag kunde knappt sova inatt, jag låg bara och tänkte på kvällen.

Varför stängde Sara av bara för att jag började gråta?! Jag menar

det var ett program om MIG när programledaren försökte få mig att

se dum ut och att Lou vart så arg... Ja!? Varför bliv han så arg???

Herregud hon kallade mig bara hjärtlös! Jag har liksom fått höra värre...

Han blir aldrig arg specielt inte i tv och specielt inte på allvar!

Jag drar på min mina slittna jeans och en t-shirt och går ut till kökshörnan.

Sara sitter redan där.

'' Du behöver inte göra frukost åt mig'' säger jag och kollar på maten hon 

ställt fram.

'' God Morgon?'' säger hon och gör gest mot mig menad att jag ska sätta

mig. Jag håller upp fill med flingor och brer en macka.

'' Varför stängde du av tv igår?'' frågar jag

'' Du grät??'' Hon svarar som om det skulle vara självklart

'' Wow herregud! Ring recordboken! Det var inte nödvändigt...

Men aja... Undrar vad som hände Lou, han blir ju aldrig sån där''

'' Ända sen du stack har han förendrats, han märker ingenting! Han har

blevit själviskt, bryr sig bara om sig själv. För ett tag sen försökte 

Harry prata med honom... Det slutade inte så bra''

'' Juste hur har det gått med dig och Harry!?''

'' Ehh... Joo... Du! Försök inte byta ämne! Lou är inte sig själv!''

Jag försöker verkligen byta ämne... Hatar verkligen HATAR detta ämne!

Jag försöker låta lite jag bryr mig inte men jag bryr mig verkligen! 

Jag oroar mig för honom...

'' Men kom igen! Det är Lou, han kommer över det! Det är ju lite

löjligt att bli så galen av detta! Jag kommer ju tillbaka!''

'' Jasså? Detta har alltså inte påvärkat dig alls? Det värkar inte som så!''

Hon tittar och nickar på mina ärr på armen.

'' Hehe... Jo... kanske lite''

'' Vart har du mer skärt dig?''

'' Nere på vänstra benet...''

'' Förståt det...'' hon ställer sig upp och diskar sin disk.

'' Men du förstår inte! Jag har en andledning till det!! Du vet inte hur det

är att förlora dom man älskar som mest!''

'' Jo... Du försvann ju... Du har inte tänkt tanken att vi fölorade dig

och att det inte bara var du som förlorade någon med det här valet?''

Jag börjar gråta, hon har rätt.

'' Om 3 och en halv månad kommer jag tillbaka, då har det gått ett

halv år... det borde väll vara lagom tid?'' Hon går fram till mig

och kramar om mig

'' Vi vill ha tillbaka dig nu'' hon börjar gråta. Hon ta upp mobilen.

'' Kolla här!'' säger hon och vissar mobilen. Först vissar hon min twitter,

allt hat har förminskat mycket.

'' Ja! Det hjälper! Dom har nog fattat nu att dom särat på oss och 

fattar hur dumt det är!'' Säger jag glatt.

'' Visste att du skulle säga så...'' Hon tar tillbaka mobilen och tar fram

något nytt, Louis twitter, självklart! Liam har skrivit något på den:

Grabben! Vakna upp!

'' Han var tvunget att skriva det där... som jag sa tidigare; har bryr

sig bara om sig själv ovh kollar twitter hela tiden... faktist så är det

din twitter han kollar... Aja det var inte det jag skulle vissa... Detta'' 

hon vissar ett twit från Lou 2 och en halv månad har gått, ni särade

på mig och Nessa... Tack vare er har ni nästan särat på väldens största

pojkband. Han har fått många svar som Ska ni lägga ner pågrund av en

bitch?? Harry har oxå svarat Nej, vi ska inte lägga ner men efter den

senaste tiden har vi inte jobbat som en grupp längre. Nessa var vår

maskot och vi behöver henne, när hon kommer tillbaka blir allt bra igen.

'' Jag har väll inte.... Jag måste hem!'' Säger jag och blir tårögd

'' Nej! Nessa, du är bara förvirrad nu, ingen har sett denna sida av Lou.

Det är inte slut mellan killarna men dom har det lite svårt! Dom klarar

det! Du vet... Det är ju en riktning, och deras riktning är att hålla ihop!''

Kapitel 11 

Interjuven

1 månad senare

Vanessas Perspektiv

Jag sitter i sovrummet med mobilen och kollar Twitter.

Jag vet att jag inte borde men jag vill se vad som händer där hemma.

Louis har skrivit nåt för 10 minuter sen. I kväll kl 17:30 på kanal 5 är

interjuven med oss som handlar om Nessa, så ni alla som undrat vad

som har hänt så kolla då så får ni veta sanningen. Står det...

Sanningen...  Hoppas det inte är den Sanning jag tror...

Det knackar på dörren. Jag går fram och öppnar.

'' ÖVERASKNING!'' Ropar Sara.

'' Omg! Hej!!'' svarar jag chockat. Vi kramas och hon går in i lägenheten

'' Wow... '' säger hon lite drygt när hon ser min LILLA lägenhet.

'' Jag vet '' säger jag och ler. 

'' Så... Vart ska jag sova?''

'' jag tror soffan är en bäddsoffa... Vi får kolla efter!'' Säger jag och 

drar bort soffbordet och fixar med soffan. Sara hjälper till. 

Efter ungefär 5 minuter har vi klurat ut hur vi ska göra för att få

den till en säng.

'' Det funka!'' säger hon glatt. Hon kollar på klockan 17:25

'' Vi måste slå på tv'' forsätter hon. Hon hämtar tvkontrollen och 

sätter på kanal 5. Jag går till kökshörnan och hämtar en påse chips.

Vi sätter oss i bäddsängen. Programet börjar.

'' Hej och välkommen, jag hetar Ann och här har vi One Direction!'' 

säger interjuven.

'' Hon är känd för att få kändisar att se ut som idioter'' säger Sara.

Jag svarar inte utan bara kollar på programet.

'' Idag ska vi prata om denna tjej'' säger Ann och en bild på mig

syns på stora bildskärmar bakom dom.

'' Vi kanske ska vända oss till dig först, Louis'' forsätter hon. Lou bara 

tittar på henne. Säg inget dumt,säg inget dumt ber jag för mig själv.

'' Som vi har förstått har hon bara försvunnit och lämnat er, alltså

en hjärtkrossare? Jag menar att bara sticka är ju väldigt själviskt.

Man kan ju inte bara rymma från sina problem, för som jag har 

förstått hade hon många problem'' säger Ann och stirrar förväntats

fullt på honom. Kom igen Lou! Tänk dig för!

'' Hon är inte en hjärtkrossare!! Hon lämnade stället för att skydda sig!

Det ni har hört är fel! Det ända problemet hon hade var alla haters'' Lou

ser jätte arg ut. Jag sa tänkt dig för!!

'' Alla kändisar har väll Haters??'' säger Ann. 

'' Hon hade mer än bara Haters, hon hade folk som verkligen kom fram

och ville göra henne illa'' Denna gång var det inte Lou, utan Zayn.

'' Vart hon än gick var det folk som gjorde henne illa'' Nialls tur.

''Hon mådde inte bra i själen, hon har det nog bättre nu'' Säger Liam.

Helt plötsligt blir skärmen på tv svart och ljudet förvinner.

'' Vad gör du?'' frågar jag Sara som sitter med kontrollen i handen.

'' Inte en chans att du ska se det där! Kolla på dig själv! Du gråter ju!''

Hon tittar strängt på mig. Jag har inte märkt att jag gråter.

Kapitel 10

Deprimation

Jag är så jäwla trött på Smaragde! Det har nu gått 7 veckor här....

Det händer inget kul, inget coolt, inget häftigt o.s.v Dagarna ser ut

så här: Jag vaknar, klär på mig, gör frukost, går hem till Sanna och sitter

barnvakt till Willma, äter lunsch där, hänger med William, går hem,

äter middag och lägger mig. Samma, samma, samma!

Jag har blevit deprimerad och desperat ! Depremerad för att jag saknar

mitt gamla liv och alla vänner. Desperat av att det inte händer något,

Jag vill att det ska hända något nu! Vad som helst! Jag är van vid att

det jämt händer nåt t.ex nån överfaller mig, talkshow, turne mm.

Jag mår verkligen as dåligt! Jäwla piss skit! Varför gjorde jag detta!?

Just nu sitter jag och kollar på tv... Jag ställer mig upp och går till

''kökshörnan''Jag öppnar en av kökslådorna och tar ut en liten men 

vass kniv. Jag sätter kniven mot insidan av min arm, lite nedanför 

armväcket. Jag trycker kniven och drar. Kniven går igenom skinnet

och blodet börjar rinna. Det gör ont men det är en skön smärta.

Jag känner att jag har kontroll över smärtan, jag vet varför den 

finns, jag har kontroll över något!

Louis Perspektiv

Jag fattar till 100% att hon stack. Men jag saknar henne så...

Jag vill bara vara hoss henne, hjälpa henne med alla hennes problem

och beskymmer. Vi sitter hos vår manager och pratar... jag vet inte om 

vad för mina tankar är på något helt annat, jag lyssnar inte ens...

'' Louis, Louis... LOUIS!!!!'' Niall skakar på mig och försöker få mig

till jorden.

'' Öh... Va... Jag är tillbaka!'' säger jag förbryllat.

'' Kom, vi går? Mötet är slut...'' säger Liam och tittar på mig

'' Ja... Det vet jag'' jag ställer mig upp ur stolen och går ut. Jag och

Harry tar sälskap hem.

'' Vad pratade vi om, på mötet alltså?'' frågar jag

'' Vi ska vara med i en interjuv på söndag, men det är inte Live så

det kommer sändas om ungefär en månad.'' svarar han helt förståligt

om att jag inte lyssnade på mötet. Härliga Harry, förstår alltid allting.

'' Okej, vad ska det handla om?''

'' Vanessa'' svarar han kort och snabbt.

'' Oh... Men.. Varför?'' Varför kan inte pressen bara skita i persolig

infomation!?

'' Alla vill veta vad som har hänt med henne. Lou, du måste vakna!

Hon har verkligen försvunnit! Hon twitter inte, instagramar inte, bloggar

inte. Eller nåt! Och du har bara levt i din egna lilla värld, Du har inte 

märkt någonting!'' Han låter arg, men det han säger är sant. I 7 veckor

har jag bara tänkt på mig själv och tänkt på att jag har det svårt inte

sett vad som hänt runt om kring mig.

'' Men va fan Harry, hon ville försvinna! Hennes val! Det var detta hon

ville! Det som händer nu är precis vad hon ville!'' Säger jag, Harry brukar

ju jämt förstå allt

'' Jasså, så hon vill alltså att du ska gå om kring ledsen? Att du ska

strunta i allt annat än dig själv? Jag tror faktiskt inte att hon vill att du

ska hålla på så här. Och du pratar om henne som om hon vore död. 

Hon ville, hon gjorde, när hon skrattade gjorde hon... o.s.v Hon lever!

Hon gör samma saker! Det måste du förstå.'' Jag bara tittar på Harry

'' Om jag varit så mycket i min egna väld och inte sett något annat,

nämn 3 saker jag missat!'' Harry bara flinar 

'' Zayns nya tatuering, Niall åkte och hälsa på sin mamma och att jag

och Sara dejtar!''

'' Dejtar? Du och Sara? Grattis!!''

'' Ge dig !'' 

Kapitel 9

Smaragde

Jag sitter på en bänk på flygplatsen och väntar på att få gå ombord på flygplanet. Jag har solbrillor på mig en och keps så inte alla behöver

se vem jag är. Det är ganska många som ska åka i samma flyg som

jag men jag är den ända som ska till smaragde. När vi kommer fram den andra flygplatsen så ska jag åka en taxi till Smaragde. En tjej som jag

tror är 11 går förbi med sin mamma och sätter sig på bänken brevid.

Tjejen har en tröja med one direction på. Vad gulligt!

'' Mamma! Vet du att Louis och Vanessa bråkar?'' säger ungen. Va fan?!

'' Jasså? Vem Vanessa?'' frågar mamman

'' Vanessa Broke! Hoppas dom gör slut så jag får Louis för mig själv!''

'' Det är inte snällt att säga. Jasså, Vanessa Broke ? Hon är verkligen 

begåvad'' TACK!

'' Men hon är dum...'' Jasså ?! Så man kan fan inte få vara på en jävla

flygplats utan man ska höra skit om sig själv!? Anntagligen kan jag gå

fram och äga den där ungen och överaska mamman eller så sitter jag

kvar här i trygghet.... hmmm... trygghet... Jag suckar

'' Men mamma! Vet du vad Vera sa?? Att hon tycker Zayn är snyggast!

Hon tyckte ju nyss Harry! Hon måste verkligen bestämma sig!'' ungen

forsätter att prata på om killarna. Jag kan inte låta bli att le.

6 timmar senare

Jag är framme! Äntligen! 4 timmar på plan och 2 timmar i en taxi...

Jag öppnar dörren till min lägenhet. När man kommer in ser man en

liten tv en bit bort. Framför där en liten soffa för 3 pers och ett litet

bord i mellan soffan och tvn.Väggen vid tvn har ett fönster med utsickt

över en strand.När man kommer in och tittar på höger

sida så är ett litet kök där och ett mat bord med 4 stolar.

Åt vänster så finns 2 andra dörrar ena dörren leder till toaletten

och den andra till ett sovrum med en dubbelsäng och ett fönster.

I mellan dom 2 dörrarna hängen en stor spegel.

Jag är trött efter resan så jag packar bara upp sängkläderna, bäddar

sängen och går och lägger mig.

Jag vaknar och det sticker i hjärtat att jag vaknar själv... helt själv...

Jag upp och fixar frukost. När jag ätit packar jag upp mina saker och

ställer allt där det ska vara. När jag är klar tar jag på mig mina skor

och går ut och ser mig omkring. Det kommer fram en liten tjej till mig.

'' Hej! Jag heter Sanna och jag är 12! Du är den nyinflyttade va?'' 

säger hon.

'' Hej! Ja det det är jag det, jag heter Vanessa men kalla mig Nessa''

'' Okej, välkommen hit! Här behandlar vi alla som grannar'' hon ler.

Grannar? Kom igen dom är ändå 1000

'' Grannar? Så du känner alla som bor här? 

'' Ja, jag kan vissa dig runt. Kom!'' ha drar i mig. Hon visar med den 

torget och skolan. Ja, det finns bara en skola. Det är en gullig liten by.

Jag känner mig redan som hemma! Vi går på stranden och pratar. 

Hon ställer massa frågor som, vart kommer ifrån, vad gillar du o.s.v

Till slut kommer frågan jag fruktat att hon ska säga:

'' Varför flyttade du hit?''

'' ehh... ja... jag ville komma ifrån mitt gamla liv''

'' Okej. Har du nån pojkvän?''

'' ehh.... Nu pratar vi om dig istället'' Hon verkar inte tycka det är 

konstigt. Vilken underbar unge! Hon berättar om sin familj,varför

dom flyttade hit, vad hon gillar, vem hon är kär i o.s.v 

Att hon kan vara så glad! Hennes familj flydde hit efter att en man

hade hotat deras pappa med döden. Han hade skutit utan för deras

hus, klottrat på husväggen att han skulle döda hennes pappa och barnen vågade inte vara ensamma hemma. Hon har en storebror i min ålder vid namn William och en lilla syster vid namn Willma.

Stackars familj! Det börjar bli sent. Hela dagen har gått men jag har 

sett allt i denna lilla by. Hon går hem till sig och jag hem till mig.

Jag kan kanske trivas här...