'' Tillsammans!'' forsätter Elvis och ler jätte stort. Jag börjar asgarva åt henne och glömmer helt bort att One Direction står i samma rum och hör mitt jätte fula, helt konstiga skratt. Alla vänder sig mott mig

'' ehh... Jag menar GRATTIS'' säger jag snabbt. Jag ska till London... Jag ska till London med Zayn... Jag ska till London med Zayn som min pojkvän... wow... Allt klarade sig till slut, allt gick bra... OMG JAG SKA FÖLJA MED ZAYN MALIK OCH RESTEN AV 1D OCH MIN BÄSTA VÄN TILL LONDON SOM EN AV 1DS FLICKVÄNNER!! WOW JAG MÅSTE ANDAS...

________________________________________________________________________________________

Jag vaknar till och blinkar lite med ögonen för att vänja mig med ljuset som glider in egenom fönstret. Jag måste ha glömt att dra ner rullgardinen igår. Jag gäspar till och försöker ställa mig upp men jag sitter fast. När jag vänder mig om ser jag Zayn som ligger och håller fast i mig. Då börjar jag le, juste. Jag kommer ihåg gårdagen. Han är ju min pojkvän nu. Det känns så fel att säga pojkvän... vet inte men det låter bara så fel att säga så. Han har sin arm runt min midja, jag försöker ta undan hans arm men då drar han mig bara närmare sig.

'' Vart ska du...?'' frågar han sömningt

'' Umm, gå upp? Äta frukost?'' säger jag och fnissar lite. Jag kollar klockan på mobilen, 09:37. Jag suckar lite

'' Äh, klockan är ju inte så mycket'' säger jag och kryper närmare Zayn. Varken han eller jag är några morgon människor så vi somnar snabbt om. Klockan 10:04 vaknar jag igen, då är redan Zayn vaken. Han strycker mig på huvudet och håret.

'' Rör inte mitt hår'' mumlar jag. Då börjar han skratta

'' Precis som förr...'' säger han och ler. Han fick aldrig röra mitt hår förut, och jag fick inte röra hans haha.

'' Mm'' säger jag och drar min hand i hans hår bara för att.

'' Rör inte!!'' säger han och slår till min hand lite på skämt.

'' Håll tyst'' säger jag och han pussar min panna.

'' Tror du vi är dom ända som inte gått upp än?'' frågar jag. Om jag känner Elvis rätt så har hon redan gått upp men jag vet ju inget om killarna

'' Mmm... Liam är absolut uppe, antagligen Harry och Louis också. Niall vet jag inte, han gillar att sova haha'' Jasså du Elvis, redan en sak du och Niall kommer tjafsa om; När man går upp på morgonen...

Det börjar rycka i handtaget

'' Vad i? Fan nej'' suckar Zayn och drar en kudde över huvudet

'' Vad? Vad händer?'' frågar jag men innan jag får ett svar så hoppar 3 killar i rummet, Louis Niall och Harry. Niall är visst vaken

'' VAAKKNAAAAAAAAA INGET MERA GOSEGOS NUUUU VAKNAAAAA'' skriker dom i kör. Herrejäwlar är detta möjligt?

'' Du vänjer dig'' säger Zayn men han har fortfarande kudden över huvudet.

'' Hahahaha'' skrattar Niall.

'' Nejmen seriöst, ni måste gå upp nu. Zayn, vi åker i kväll'' säger Harry

'' I kväll?!'' frågar jag. Jag är absolut inte redo att åka till London i kväll. Zayn nickar bara och sätter sig upp i sängen. Jag ser bara hans nacke och rygg, han har en tatuering vid slutet av nacken. Det är inte så att jag inte gillar tatueringarna, det är bara så ovant... Han tittar på mig, jag ger honom en 'Jag tänker inte byta om när dom är här!' blick.

'' Försvinn nu!'' säger Zayn till killarna. Han fattade!!

'' Tack..'' säger jag tyst och letar efter min tröja.

'' Letar du efter den här?'' frågar Zayn och håller upp min rosa blus.

'' Ja, ge hit den'' väser jag. Det känns inte bra att han håller upp min tröja när jag bara sitter här i underkläder.

'' Ta den då'' säger han och håller den längre upp

'' Men skärp dig din idiot ge mig den!!'' skrattar jag fast jag tycker mest att det är pinsamt. Till slut orkar jag inte mer så jag bokstavligen hoppar på honom och rycker åt mig tröjan, då ser han nöjd ut. Jag drar på mig tröjan. Han sitter och tittar på mig

'' Vad är det? jag ser hemskt ut eller hur?'' säger jag och sätter händerna för ansiktet. Jag tog aldrig bort mitt smink igår så det är nog utkläddad

'' Säg inte så, du ser aldrig hemsk ut'' säger han och kysser mig på munnen. 

'' Äntligen!!'' säger Liam när jag och Zayn tillslut kommer in i köket. Där står vi alla, 7 personer i mitt och Elvis lilla kök. Hur lyckades alla hitta sovplatser? 

'' Okej. Frukosten står på bordet ta vad ni vill ha och hitta någonstans att äta på men smutsa inte ner!'' säger Elvis. Jag skrattar lite, Elvis är inte personen som städar men när hon väll gjort det blir det riktigt bra och ingen får förstöra det.

När alla har takigt det dom ska ha och plockat in allt sätter vi oss på golvet i vardagsrummet. 

'' Så när åker vi i kväll?'' frågar Elvis, hon verkar inte ett dugg nervös

'' Flyget går 17:00'' säger Liam

'' Flyget?! Ska vi flyga till London?'' säger jag förvånat av två andeledningar, 1. Flyga till en stad i samma land. 2. Jag HATAR att flyga

'' Ja, det går mycket fortare'' säger Harry som om det skulle vara självklart

'' Men jag och Elvis har inga flygbiljetter och det lär inte finnas att köpa det till samma dag som vi ska åka?'' säger jag och försöker hitta bortförklaringar. Niall och Louis börjar skratta

'' Vi kan inte åka i ett vanlig flygplan där andra åker i. Eller ja, vi gör det ibland men vi har ett eget flygplan haha'' säger Louis

'' Aha...'' säger jag

'' Om vi åker med ett vanligt flyg kanske några fans är på planet och du vet, vissa är lite galnare än andra'' säger Zayn och skrattar. Då börjar jag med skratta, glömde att dom var kända... 

'' Vi kanske måste gå till hotellet?'' frågar Liam efter frukosten

'' Ja, vi måste dit och packa våra saker'' säger Harry och vi alla reser oss från golvet.

'' Kommer ni och hämtar oss sen?'' frågar jag

'' Japp, var klara kl 15:30 så har vi en och en halv timme på oss, det borde räcka'' säger Zayn och pussar mig på kinden

'' Okej, ses då'' säger jag. Killarna går ut från lägenheten och jag går till mitt sovrum och packar. Hur mycket ska man ha med sig? Jag packar ner dom snyggaste kläderna jag har och 5 par skor sen går jag in på badrummet, duschar och borstar tänderna. Borde jag ringa mamma? Kanske? Hon vill nog veta om jag helt plötsligt lämnar stan... Eller bryr hon sig ens? Om jag inte ringer henne kommer jag få dåligt samvete... Jag går ut från badrummet och in i mitt rum igen. Mobilem ligger på sängen. Jag tar mobilen och slår mammas nummer

'' Ja det är Helen'' säger hon efter 3 signaler

'' Hej mamma! Det är jag Nat'' svarar jag och försöker låta lite glad. Vi har inte pratat på över 2 månader

'' Hej vännen! Vad kul att få höra din röst efter 2 månader...'' 

'' Umm, ville bara säga att som du kanske märkt är Zayn och hans band här i stan och jag och Zayn har blevit vänner igen'' börjar jag

'' Jaha? Det var väll kul'' svarar hon helt ointresant

'' Vi är faktiskt mer än vänner, jag ska följa med honom till London'' det blir tyst i luren och jag väntar mig en rejäl utskällning

'' Jasså du?! Så efter 2 månader ringer du och säger att du ska flytta till London? Så mycket betyder jag för dig ja men då vet jag tack så mycket. Fattar du hur jag känner mig nu kanske? Fattar du hur själviskt du är nu?'' hon är riktigt arg

'' Men bli inte arg på mig! Du kunde ju ha ringt om du ville prata!'' säger jag. Fan att hon alltid ska bli så arg på allt!

'' Du är precis som din pappa, egoistiskt, dum och lämnar mig!!'' Jag lägger på. Jag orkar inte höra massa skit om pappa. Mamma och pappa träffades på en pub för 20 år sen och sen började dom träffas mer, mamma blev gravid med mig. Nio månader senare föddes jag. Det första mamma sa var: ''Herregud är det där min unge? Jag hade föreställt mig en vackrare...'' men pappa tyckte om mig och tvingade mamma att behålla mig, och så började min uppväxt... Idag bor pappa i Canada, precis som min storebror Mark, dom har ganska bra kontakt. Jag vet inte hur pappa har det där om han har barn eller tjej, det var fem år sedan vi träffades sist. Sist jag och Mark träffades var typ förra sommaren.  Mamma och Kevin bor ju här i bradford, utan några fler barn. Mamma säger jämt: ''Det är skönt att jag inte har fler barn, det räcker ju med att hålla koll på dig!'' 

Min familj är inte den vanligaste... Jag brukar ofta hänga hemma hos familjen Malik, där är jag jämt välkommen även om jag och Zayn inte varit tillsammans.

Jag hör hur Elvis hoppar omkring och dansar i köket. Hon måste vara överlycklig, detta är ju allt hon drömt om. 

'' Jag ska bara springa ner till jobbet och säga att jag aldrig kommer tillbaka mer, hej då'' ropar hon och jag hör hur ytterdörren öppnas och stängs. Det finns verkligen inga gränser för henne!!

________________________________________________________________________________________

Herregud det är måndag och jag släpper kapitelet idag o.O FÖRLÅT!!! 

Kanske blev det lite långt idag..? Ellr lite lagom långt..? idk

Jag känner att jag hade fler läsare på förra novellen vilket chockar mig för enligt mig är denna bättre...

Nå hur många läsare har jag? Skulle bli superduper-dunder-jätteglad om du kommentar och säger vad du tycker, varför du började läsa den, om du läste förra novellen vilken är bäst av dom här 2? Ja du fattar. Skulle betyda mycket!! xx