Direktlänk till inlägg 25 augusti 2013
Kapitel 22
Idén
Louis Perspektiv
Jag har fortfarande inte släppt att hon har skärt sig. Min Nessa, varför hon??
Jag stoppar nycklen i låset och vrider om
'' Jag är hemma!'' Ropar jag och går in. '' Hallå?'' Jag hör inget från Nessa. ''NESSA!? HALLÅ?!'' Jag börjar få panik. jag går runt i huset och kollar efter henne. Till slut hittar jag henne på golvet i köket. Hennes hand ligger i en stor hög av blod. Hon andas inte. Hon har skärt sig i handledningen och förblött. Jag skakar till henne och skriker hennes namn. Allt börjar bli suddigt och jag börjar skaka. Jag hör en dövd röst som säger mitt namn...
...Jag sätter mig rak lång upp i soffan med uppsprängda ögon. Nessa sitter och kollar på förvirrat på mig.
'' Vad fan är det?'' säger hon.
'' Va??''
'' Du skrek mitt namn i sömnen... Vill du något?'' Hon suckar. Harry sitter i ena fotöljen och skrattar åt mig. Jag kliar mig i huvudet
'' Nej, det tror jag inte...'' Säger jag
'' Aja, bra att du är vaken nu. Hjälp mig att bädda om sängen!'' Säger hon och drar upp mig.
'' Bädda sängen?'' frågar jag
'' Ja? Det kan behövas'' säger hon och kollar mot Harry. Han ler bara och rycker oskyldigt på axlarna.
'' Ska inte dom göra det i stället??'' säger jag sömnigt och pekar mot Harry.
'' Bra idé.... SARAA!!!!!!'' Skriker hon och Sara kommer in russande.
'' Vad?!'' frågor hon. Hon har fortfarande lite svårt att gå.
'' Ta med dig Harry upp och bädda min och Louis säng'' säger Nessa och ler hånfult mott sin bästis.
'' Mäh...''
'' nu!!'' Nessa drar upp Harry ur fotöljen och buttar upp dom båda för trappan. Hon är så fantastisk. Jag sitter och kollar på henne. Ingen kommer någonsin förstå vad som finns i henne. Även om hon är rädd för världens finns ett mod som ingen förstår. Jag har verkligen saknat henne.
Vanessas perspektiv
Hoppas Sara och Harry vet hur man bäddar ett rum.... Aja dom klarar sig nog. Jag vänder på mig och går till vardagsrumet igen. Louis sitter och kollar på mig.
'' Vad ?'' frågar jag och sätter mig brevid honom i soffan.
'' öhh... Inget'' säger han. Det verkar som han var helt i sina tankar för han hoppade till när jag pratade med honom. Han verkar längta jätte mycket till på tisdag. Hans 'idé'.... Han vill att jag ska komma fram på presskonferansen och överaska alla. Sara och killarna tyckte det var en lustig men bra idé, jag är dock bara osäker och nervös... hmm... lustig men bra, det är ju faktiskt en perfekt beskrivning av Louis och osäker och nervös, ja, det är ju jag.
Jag suckar och lägger foterna på bordet.
'' Vad är det?'' frågar Louis och flinar åt mig.
'' inget'' säger jag och kollar bort mot fönstret som sitter i hallen.
'' Kom igen nu!!'' Jag märker ju att det är något! Säg nu!'' Han knuffar till mig.
'' Ge dig!'' Säger jag och hoppar på honom. Vilket gör att han ramlar ner på golvet och bordet åker åt sidan. Jag ligger kvar i soffan och kollar ner på honom.
'' Ha! Mucka inte med mig!'' säger jag och skrattar retsamt. Jag ska precis sätta mig upp men en hand tar tag i mig och drar ner mig på golvet.
'' LOUIS!!!'' Skriker jag och försöker komma loss från honom. Han skrattar bara och ställer sig i någon sorts hund ställning över mig och håller fast mina händer mot golvet. Jag försöker butta bort honom men det är menings löst. Han är mycket starkare än mig. Han flinar åt mina små försök att komma loss. Juste... Mina ben är ju fria. Jag kollar lite hemlighetsfullt på honom.
''Vad tänker du göra?'' säger han, sen kommer han på mig '' Nej Nessa! Nej!'' Jag sparkar honom mellan benen vilket gör att han måste släppa mina händer. Jag smiter lätt undan. Jag ställer mig upp och kollar på Louis, han ligger i hoppsjunken på golvet.
''Mucka inte med mig!'' Upprepar jag.
'' Okej'' får han fram. Jag skrattar åt honom och hjälper honom upp. Jag Lägger armarna om hans hals och kysser honom på munen. Hans armar faller bakom min rygg och kramar om mig.
'' Måste jag följa med på tisdag?'' säger jag
'' Ja'' han ler mot mig även om han är bestämd.
Grattis på ett års dagen bloggen! :)) Ett år sen jag släppte min första novell haha så mkt har hänt sedan dess. Asså den novellen sög xD Har verkligen tappat läsare, men jag får skylla mig själv eftersom jag inte skrivit. Men så fort fler...
One direction
Hej & välkommen till min One direction blogg! Jag kommer att skriva lite om grabbarna och lite noveller! Jag hoppas att du gillar bloggen, och kommer tillbaka!
Kommentera gärna! ♡
jag är en tjej som heter Rakel :))
Jag lever i en familj med en lilla syster och mamma och pappa. Jag kommer från värmland. Om du någon gång skulle se mig någonstans så kom fram och säg ''Hej! Jag läser din blogg!'' Var inte blyga, skulle bara älska om någon gjorde så =)
Jag har mycket problem med mig själv men 1D har alltid varit där för mig, dom finns när jag behöver dom. Dom är andledningen till att jag lever.
Annars är jag någ rätt normal... AHAHAHAAHAAA NÄÄÄ NORMAL FINNS INTE I MIN ORDLISTA
Glömde jag säga... @onedirection följer mig på twitterrrrr gaasssshh <3
Nathalie Franks, eller även kallad Nat är är 20 år och lever i England, Bradford. Där finns också hennes mamma och Kevin... Kevin är mammas nya kille. Nat står inte ut med varken honom eller mamma så hon bor i en lägenhet tillsammans med sin bästa vän Elvira (Elvis). När Nat var yngre var hon bästa vän med Zayn Malik. Nu vet alla vem han är, en av killarna i one direction. Men Nat känner honom bättre än någon annan. Vilket också gör det svårare för henne att glöma honom. Han krossade hennes hjärta igenom att vara otrogen.
Nat lovar sig själv att aldrig tänka på Zayns namn igen. Även om han är världs känd vill inte Nat ha något med honom att göra. Men svårare blir det för Elvis som råkar förälska sig i Niall Horan som oxå är med i 1D. Gång på gång försöker Zayn få tillbaka Nat, men hon vägrar. En dag kanske hon låter honom förklara... eller inte.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | ||||||
5 | 6 | 7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
|||
12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 |
18 | |||
19 | 20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
25 | |||
26 |
27 |
28 | 29 | 30 | 31 |
||||
|